”I wanna be on the cover of Forbes magazine”, sjöng min pappa igår när vi gick förbi tidningsställen I affären.

Ja, vem skulle inte vilja det! En vacker dag kanske… Till dess får jag nöja mig med att vara på ett nytt omslag för M3. Men hey, lite extra pengar gav det ändå, ett steg närmare mot att bli en billionaire.

Go’morron dudes!

Fredag, löning och inga ”måsten” på hela helgen! Kan det bli bättre?!

Ja kanske... Ett par nya skor skulle inte sitta helt fel!

Har sett ett par gula jag diggar, men också ett par svarta... Äh, why not go crazy och unna sig båda två ^^

Apropå åldersnoja… Vad är det med gamlingar och deras behov av att ständigt prata om deras sjukdomar och besvär?

Varje gång jag möter någon av mina äldre grannar i trapphuset får jag en ingående rapport över deras senaste krämpor och symtom. Inte heller spelar det någon som helst roll om man inlett ett samtal om något helt annat, det lyckas ändå flika in det på något sätt!

Kanske är det så att man i varje stadie i livet har sin ”hang-up”. När man blir äldre handlar det om sjukdomar, då man blir förälder är det sina barn man ständigt babblar på om och då man är singel är det alla potentiella och icke potentiella lovers som det städigt ska ältas över…

Kanske är det också därför de blir sådana grupperingar. Par med barn hänger med andra par med barn, singlarna med singelvänner och gamlingarna hänger med varandra eller uppenbarligen så hänger de själva i mitt trapphus…

Fast när jag blir gammal ska jag se till att göra en revolt mot detta, då hoppas jag att Angie kommer och hänger i trappen med mig och så kan vi prata om våra superkrafter istället. Eller alla hennes potentiella och icke potentiella lovers, såklart…

Häng me och häng med oss och våra hang-up's... ;)

Jag och Nate satt och snackade lite igår. Nu när vi har nått 27 års ålder, eller jag snart då, och hade en rätt seg fredag på stan. det fick mig att tänka, är den roliga tiden över nu? Var det bara kul tills man var 25, och nu är det bara att snabbt som fan hitta någon som vill gifta sig?

Är det roliga slut nu?

Är dom goda dagarna förbi?


Dagens låt

Ibland tror jag att insomnia är bra för mig. Det är då jag bara ligger där och har all tid i världen till att använda min superhjärna till att tänka ut smarta ideer =)
Men det kan vi prata om en annan dag..

Däremot kan jag ibland komma på väldigt konstiga saker. Häromkvällen låg jag och tänkte lite på olka realtionstyper, och vem som passar in under vad?
För att göra det hela lite enklare och gulligare så använde jag några av Afrikas djur.

Lejonhanen: Casanovan, herren på täppan. Snubben som bara behöver ligga där och sola sig i sin egen glans, kvinnorna gör allt för honom, uppvaktar honom, fixar hans käk, föder hans barn, och det enda han egentligen behöver göra är att välja vilken hona han ska para sig med just idag!

Lejoninnan: En stark kvinna skulle jag väl vilja påstå, men som väljer att vara undergiven sin man. Så mycket att hon till och med går med på att dela han med andra kvinnor, allt för lite kärlek och trygghet.

Elefanten: En vanlig hederlig Svensson dude, som oftast håller sig till en kvinna i taget, men tröttnar han så finns det ju alltid andra alternativ, kanske det mest djur som påminner om hur större delen av oss människor lever, gifter sig skaffar några barn, men tröttnar man kan man alltid göra slut och hitta en ny.

Hyenan: Med andra ord;slampan. Den enda djurarten där det är kvinnan som har flera män. Alla gifta kvinnors värsta fiende, hon har inga skrupler, och är inte främmande för att ta andras rester, eller det som fortfarande tillhör någon annan.

Antilopen: Den obotlige romantikern, (både hona och hane) Kärleken är så stark att när dennes stora kärlek dör, dör den andre strax efter.

Svarta Änkan: Det enda män är till för är njutning, och fortplantning. Många skulle väl kalla henne Samantha. En mans ego i en kvinnas kropp, som direkt efter sexakten käkar upp mannen, alltså the maneater!

Fast sen tror jag ju att det finns lite av alla typer i oss, Lejonhanen, kan ju alltid hitta en lejoninnna som får honom att vilja leva som en elefant, men då har redan lejoninnan taggat och hittat sin anilop.

Och alla är vi väl hyenor ibland, som avvundas det andra har, men egentligen bara vill ha kärlek.

Och jag kan lova er att antilopen någon gång utforskat om gräset är grönare på andra sidan.

Svarta änkan, ja det måste finnas någon man där ute som är immun mot hennes gift, och är det då inte ödet som försöker säga att hon kanske faktiskt är mätt nu?

Så vilken typ är du? =)

I natt drömde jag att Nate hade köpt en Louis Vuitton kanin till sig själv i födelsedagspresent. Jag visste inte ens att det fanns märkes kaniner, men det gör det tydligen, i alla fall i min dröm.

Kaninen skulle bo i Angelicas tvättkorg och heta Bob. Till och med i drömmen blev jag lite orolig när jag fick höra detta. Men Angelica och Nate försäkrade mig om att de visste vad de höll på med. Så de matade den med pizza och gick ut med den i ett koppel som de gjort av en telefonsladd.

Sedan blev Angelica hungrig och tyckte att de kunde äta kaninen. Men det tyckte inte Natalie och kallade henne djurplågare och de var nära att börja slåss. Då kom Angelica med ett annat förlag, att de i alla fall kunde göra en pälsväst av kaninen. Det tyckte Natalie var en bättre idé.

Det var då jag gick emellan och tog med mig kanin hem till mig.

”Jag visste att jag var en mormor!” skrek jag till dem.

Oklart varför eller vad det hade med saken att göra. Men, men…

Sedan väckte kaninen mig genom att ropa på mig.

”Ma-mam-ma-mam!” gnydde den.

Då vakande jag på riktigt och insåg att jag inte hade någon kanin som hette Bob, eller (så) galna vänner, men däremot en dotter som var vaken och ville upp.

Det sjuka med detta är att det kunde ha blivit min verklighet för några veckor sedan. Ja, fråga dem bara!!
 

Jahapp, så var Alla hjärtans dag över. Fick ni några kärleksbevis?

För min egen var jag nog på den mest oromantiska Valentine-date hittills i mitt liv. Med Nate och Angie.

Angie lovade visserligen innan att vi skulle hångla (som fan, tror jag till och med hon sa), men det var tydligen bara nått hon sa för att locka med mig ut och bort från min man. För inte då…

Anledningen till att vi utsatte oss för att gå ut och sticka ut från alla par som satt och hade romantiskmiddag var ju som sagt för att fira Natalie som fyller år just den 14e. Dåligt tajmat little dude!

Men det var ganska intressant att se paren som satt där på rad och åt och hur de alla betedde sig likadant. Som Angie skrev hade alla tjejer tillexempel satt sig inne vid soffan intill väggen, medan alla män satt på en stol mittemot med ryggen mot resten av rummet. Vad handlar det om?

Finns det någon vett- och etikettregel som vi inte känner till? Eller har det något med könsroller att göra tror ni?

Där satt vi alla fall i mitten som tre aliens på planeten för par.

”Vifta med din ring!” väste Angelica till mig.
Så det gjorde jag som hennes trogna slav. Men jag vet inte om det bara gjorde att jag uppfattades som sorlig. Om det var någon som noterade det lär de ju bara undra varför en förlovad kvinna satt där med två heta kvinnor på varsin sida om sig. Ibland är det tur att man saknar talang för att bli kändis så att man slipper det där med att läsa om sig själv i skvallertidningarna…

Det här är fyra anledningar till varför jag tycker att skokedjan Aldo borde komma till Sverige.

Onsdag, och jag är uppe rätt tidigt för en gåmgs skull! Fast om jag inte hade vaknat så hade jag ändå blivit väck att både Mormor och sen Mamma idag..

Snart blir det dags för lunch date med Parisa! Så tänkte bara posta dagens låt!

Och med tanke på att jag och Parisa lärde känna varandra när vi var typ 14 år och hängde på Tegelhögen, på den tiden när man gick på disco ni vet =)

Undra om dagens ungdomar fortfarande går på disco? Eller det kanske inte är lika coolt idag som det var då.
Och på den tiden var det mycket enklare! Det var inte så mycket klackar och kort kort, utan man skulle mer se så kickers ut som möjligt! Kort kort brukade vi tjejer bara ta på oss om vi skulle in till stan eller gå på någon lite mer "mogen" fest!
Hahah ja det var tider det, och fast det kanske inte alltid vra så lätt så kommer jag fortfarande ihåg högstadietiden som en av dom bästa i mitt liv!

så dagens låt blir en som spelade flitigt på sena 90-tal!

Enjoy!

Sådär ja! Kom precis hem efter ännu en nattlig powerwalk med Nate, i regnet dessutom. Det kallar jag hurtigt!

5,6 kilometer gick vi och förbrände tre äpplen. Ja det var i alla fall vad Nates nya App som låter som James Bond talade om. Jag antar att det är bra, fast jag önskar att han dragit parallellen till cheeseburgare istället så det hade varit lite lättare att relatera till. Eller bärs, tyckte Nate.

Humm, vi kanske är sådana nyttiga hurtigbullar i alla fall…

Min mamma är lite orolig över detta bloggande.

”Tänk om någon stjäl din identitet!”

Hon hade nämligen läst om en kvinna som bloggade öppet om sitt liv och där en bedragare började utge sig för att vara henne på nätet.

Fast jag vet inte varför någon skulle vilja låtsas vara jag..?

Om det är någon som är sugen på att testa på mitt liv är ni välkomna hem till mig. Extra lämpligt om någon skulle vilja vara mig nu till helgen, jag skulle nämligen inte ha något emot att ta in på hotell som någon annan och sova ut.

Fast en bedragare kanske jag inte vill släppa in i huset, men en dubbelgångare skulle inte vara helt fel att ha ibland. Någon som man kan skicka att göra alla det där sakerna som man själv inte har någon större lust med?

Så om det är någon som sett min dubbelgångare be henne kontakta mig!

Såg av en slump att Melodischlagerfestivalen börjar ikväll. Jag kan väl inte säga att jag är något schlager-fan, men på något konstigt sätt lyckas man ändå kunna sjunga med i de där texterna om man någon gång hör dem, konstigt…

Själva festivalen har jag kollat på om jag varit hemma och vetat om att den sänds, så insatt är jag. Senast jag verkligen försökte titta på ett helt program var nog för ett par år sedan då jag Angie bestämde oss för att kolla på den och dricka lite vin och kritisera alla – hur de sjunger, vad de har på sig och hur de rör sig – det är vi bra på!

Men när sändningen började kom vi på att vi var ganska hungriga och inte på vad som helst. Plötsligt fick vi helt sjuka cravings för Thaimat. Inte vilken Thaimat som helst heller utan just TopWok’s (rekommenderas verkligen!) som ligger i Hässelby strand. Även om det ligger i orten är det en bit bort och skulle säkert ta oss mer än en timme att ta oss kommunalt fram och tillbaka. Palla!

Vi försökte komma på något annat att äta, något man kunde laga eller beställa hem, men begäret var för stort. Tillslut, efter lite mera vin, ringde vi helt enkelt en taxi. Vi fick en jätteglad och supertrevlig taxichaufför som skjutsade oss dit. Även om han tyckte att vi var en aning märkliga då vi i Hässelby bad honom vänta kvar medan vi sprang in för att beställa maten.

”Det här blir en dyr middag tjejor!” sa han och skrattade då vi hoppade in i bilen med våra kassar med mat.

Men det skulle bli ännu dyrare, för då vi var nästan hemma upptäcker jag att jag glömt min mobil på restaurangen. Så det var bara att vända och åka tillbaka.

Vi hann inte se mycket av den där Melodifestivalen, men det var garanterat en av de godaste middagar vi någonsin ätit!

Tänkte att jag kanske kunde hitta någon passande bild, kanske på då vi äter eller något.
Sedan insåg jag att jag nästan bara har bilder på där vi äter eller dricker något! Vi verkar inte göra något annat…

Så var det fredag, dagen man gått och väntat på hela veckan. Starten på en helg som för vissa innebär att man kan ta långa sköna sovmornar eller för vissa att kunna vara ute och festa hela nätterna. Eller så innebär ett smått kaos med barnpassning dygnet runt, som för mig själv, då min dude lämnat mig ensam med kidsen för att jobba ännu en jourhelg.

Efter att ha fått sovit cirka två timmar efter att dottern hållit mig vaken hela natten följde en lika kaotisk dag.
Jag skulle iväg på en fotografering (för ett nytt tidningsomslag), på andra sidan stan redan klockan tio, så ni kan ju förstå att det var rock ’n’ roll här på morgonen.

Medans jag sprang runt som en yr höna och försökte plocka i ordning det jag behövde ha med mig hade jag dottern krypandes efter mig gnyende och oförstående till varför hon inte stod i centrum. Samtidigt gastade sonen efter frukost, som han sedan vägrade äta då den serverades.

Eftersom J påbörjar jouren i eftermiddag tänkte jag ge honom sovmorgon, men tillsist var jag så illatvungen att sparka upp honom ur sängen då jag höll på att komma försent.

Hej å hå och iväg! Ett mirakel att jag faktiskt kom i tid!

Som ni kan förstå han jag inte ta några bilder, men detta klipp tycker jag illustrerar ganska bra hur det såg ut.
Från Trolltyg i Trollskogen - ett barnprogram som gick då jag var liten.
”Var är fjant” har blivit en stående kommentar här hemma då sonen sprungit iväg på bus.
Någon annan som minns det programmet?

Friday again! snart dags att börja dagen efter en väldigt nyttig frukost bestående av havregynsgröt med torkad aprikos i. Pappa som tipsa och det var faktiskt ganska gott =)

Nu är bara att att börja packa, ska nämligen tillbringa helgen i Norrköping hos fina lilla Sara!
Hennes dotter döps imorgon, så det ska bli jätte mysigt och skönt att komma bort från Stockholm lite..
Känner att jag behöver sakna min stad lite, för just nu känns den jävligt tråkig, same shit different day!
Man kanske skulle flytta härifrån ett tag, men tror fan inte jag skulle palla det!

Jag har märkt att jag tydligen har väldigt svårt för att släppa taget om saker jag tycker om.

Lotta på jobbet sa till mig härom dan att "Angie du är så duktig, och så snabb"
Och jag tänkte att fan jag är jävligt snabb! Jag jobbar snabbt, springer rätt snabbt, är nog en av dom som jag nånsin träffat som pratar snabbast, jag lackar snabbt, a men ni fattar!

Men nåt jag inte är så snabb på är att släppa taget, till och med när jag vet att jag borde så håller jag mig kvar!
Och bestämma mig ska vi inte tala om, kan ta år för mig innan jag vet vad jag verkigen verkligen vill.

Well well, sån är jag.. Nu ska jag börja med att välja något att ha på mig på dopet imorgon!
Wish me luck!

Dagens låt kommer här!

Fan vad jag längtar till våren nu! Har massa klänningar som jag vill använda! Den senatse köpte jag billigt på H&M och väntar på att få använda med ett par nice vår klackar!
T.ex dom här från alexander McQueen som jag tyvärr inte äger... ÄN!

Så har TV:n slutat fungera. Eller ja, alla kanaler har försvunnit.

”Jäkla Tele2!” tycker Mr J.

”Mmm, dåligt!” tycker jag.

Så J ringer upprört upp Tele2 och skäller ut dem.

”Varför har ni tagit bort våra kanaler, jäkla dåligt… I december..? Jodå, vi betalar alltid alla räkningar i tid!”

Efter en stunds konverserande lägger han på.

Enligt Tele2 skulle de inte fått in några betalningar sedan december. Vilket absolut inte kan stämma då jag är extremt nog med att alltid betala våra räkningar i tid.

Dessutom anmälde jag e-faktura i december och jag vet att det inte ligger några obetalda e-fakturor på internetbaken. Men då jag ändå jobbar inom banken och tagit hand om ändlöst många ärenden angående sena inbetalningar så vet jag att det ibland blir ett hopp i övergången från pappersfaktura och e-faktura.

Så jag loggar därför in på internetbaken och gör en manuell bankgiro inbetalning till Tele2, ifall det är så att det råkat blivit någon miss i december.

”Jäkla, Tele2!” anser J.

”Mmm, dåligt!” håller med jag om.

Två dagar senare (idag)…

Kanalerna är fortfarande borta.

”Jäkla, Tele2!” muttrar J och ringer upp dem igen.

Jodå, nu hade de fått in en inbetalning, den för december, men den för januari saknades fortfarande.

Fast jag vet ju att jag godkände en e-faktura för Tele2 när jag betalde räkningarna nu i januari.

Jag berättar för J hur e-fakturor fungerar och gör det extra långsamt så han ska hänga med, för han jobbar ju själv inte på bank, som jag.

För att demonstrera loggar jag även denna gång in på internetbanken för att visa honom.

”Se här!  Tele2 Bredband!” säger jag och pekar på januaris betalda e-fakturor.

Jag håller kvar fingret en stund så han verkligen ska se, för det kan ju vara svårt sådant här med fakturor och internetbetalningar om man inte jobbar med det, som jag.

”Ja, alltså det är jätte bra att du betalat för bredbandet, men har du betalat för TV:n?!” sa J.

”Ehmm... ”

”Ja, alltså vi tittar ju inte på TV via bredbandet!”

”Jäkla mig!” muttrar jag.

”Mmm, dåligt!” instämmer J.

Igår efter jobbet mötte jag upp min saknade arbetskollega Natalie för ett glas vin, det var nära att vi båda banga om alltid, men vi ryckte upp oss, och hamnade på Malmen.. Skit nice kväll blev det som faktiskt slutade lugnt och sansat, och var hemma strax före ett!

Jag vet inte riktigt vad vi hade snackat om, eller hur lättpåverkad jag egentligen är, men det sista jag tänkte på innan jag somnade var "Den gode, den onde den fule"
Har för mig att det är en gammal film med Clintan som jag aldrig sett, men måste nog ta och se den snart då jag blev fett nyfiken på varför den heter som den heter!

Men jag antar att den handlar om en god, en ond och en ful jävel =)
Och jag kan tänka mig att det ser ut typ såhär...

                                                                         Den gode

Den onde



Den ful(l)e

70-talet är tillbaka! I alla fall om man ska tolka Marc Jacobs vårkollektion. Så ta en titt i mammas garderob vettja, så kanske du hittar någon gammal goding!

Vi ses i hallen...
Ja, så är det. Mr J hann precis komma hem från Island för att sova, vakna och sedan åka iväg och jobba igen.

Så skönt att vi inte har något inplanerat för helgen och bara kan ta det lugnt och ”bara va” och umgås.

Eller? Inte? Nej såklart inte!

Då var det nämligen dags för en jourhelg.

Att vara tillsammans och ”bara va” det får vi väl göra till sommarn, om vi hinner, för vi har ju en massa saker vi måste hinna med.

Kanske nästa sommar, fast då har jag ju börjat jobba igen så det kanske inte blir så mycket semester.

Men då kidsen flyttat hemifrån, då!

Fast då kanske man har tagit och fixat sig den där karriären och köpt det där huset. Å renovera måste vi göra, det gör alla! Slå ut badrummet, måla skåpluckor och kanske fixa oss en köksö. Sedan köpa ett landställe och åka på kurser! Det ska man göra. Så då kanske vi inte hinner med att umgås och ”bara va”.

Men då vi blir pensionärer då jäklar!

Fast då lär ju Mr J bara vilja sova hela dagarna och jag får sitta och ”bara va” själv!  

Jaja, jag antar att vi ses i hallen…

Sorry Patric, sorry alexander! Såklart jag ska tillägna en låt till er med!!
Bästa brorsorna man kan ha!

Red neck, låten är speciellt till dig!

Enjoy!

”I wanna be on the cover of Forbes magazine”, sjöng min pappa igår när vi gick förbi tidningsställen I affären.

Ja, vem skulle inte vilja det! En vacker dag kanske… Till dess får jag nöja mig med att vara på ett nytt omslag för M3. Men hey, lite extra pengar gav det ändå, ett steg närmare mot att bli en billionaire.

Go’morron dudes!

Fredag, löning och inga ”måsten” på hela helgen! Kan det bli bättre?!

Ja kanske... Ett par nya skor skulle inte sitta helt fel!

Har sett ett par gula jag diggar, men också ett par svarta... Äh, why not go crazy och unna sig båda två ^^

Apropå åldersnoja… Vad är det med gamlingar och deras behov av att ständigt prata om deras sjukdomar och besvär?

Varje gång jag möter någon av mina äldre grannar i trapphuset får jag en ingående rapport över deras senaste krämpor och symtom. Inte heller spelar det någon som helst roll om man inlett ett samtal om något helt annat, det lyckas ändå flika in det på något sätt!

Kanske är det så att man i varje stadie i livet har sin ”hang-up”. När man blir äldre handlar det om sjukdomar, då man blir förälder är det sina barn man ständigt babblar på om och då man är singel är det alla potentiella och icke potentiella lovers som det städigt ska ältas över…

Kanske är det också därför de blir sådana grupperingar. Par med barn hänger med andra par med barn, singlarna med singelvänner och gamlingarna hänger med varandra eller uppenbarligen så hänger de själva i mitt trapphus…

Fast när jag blir gammal ska jag se till att göra en revolt mot detta, då hoppas jag att Angie kommer och hänger i trappen med mig och så kan vi prata om våra superkrafter istället. Eller alla hennes potentiella och icke potentiella lovers, såklart…

Häng me och häng med oss och våra hang-up's... ;)

Jag och Nate satt och snackade lite igår. Nu när vi har nått 27 års ålder, eller jag snart då, och hade en rätt seg fredag på stan. det fick mig att tänka, är den roliga tiden över nu? Var det bara kul tills man var 25, och nu är det bara att snabbt som fan hitta någon som vill gifta sig?

Är det roliga slut nu?

Är dom goda dagarna förbi?


Dagens låt

Ibland tror jag att insomnia är bra för mig. Det är då jag bara ligger där och har all tid i världen till att använda min superhjärna till att tänka ut smarta ideer =)
Men det kan vi prata om en annan dag..

Däremot kan jag ibland komma på väldigt konstiga saker. Häromkvällen låg jag och tänkte lite på olka realtionstyper, och vem som passar in under vad?
För att göra det hela lite enklare och gulligare så använde jag några av Afrikas djur.

Lejonhanen: Casanovan, herren på täppan. Snubben som bara behöver ligga där och sola sig i sin egen glans, kvinnorna gör allt för honom, uppvaktar honom, fixar hans käk, föder hans barn, och det enda han egentligen behöver göra är att välja vilken hona han ska para sig med just idag!

Lejoninnan: En stark kvinna skulle jag väl vilja påstå, men som väljer att vara undergiven sin man. Så mycket att hon till och med går med på att dela han med andra kvinnor, allt för lite kärlek och trygghet.

Elefanten: En vanlig hederlig Svensson dude, som oftast håller sig till en kvinna i taget, men tröttnar han så finns det ju alltid andra alternativ, kanske det mest djur som påminner om hur större delen av oss människor lever, gifter sig skaffar några barn, men tröttnar man kan man alltid göra slut och hitta en ny.

Hyenan: Med andra ord;slampan. Den enda djurarten där det är kvinnan som har flera män. Alla gifta kvinnors värsta fiende, hon har inga skrupler, och är inte främmande för att ta andras rester, eller det som fortfarande tillhör någon annan.

Antilopen: Den obotlige romantikern, (både hona och hane) Kärleken är så stark att när dennes stora kärlek dör, dör den andre strax efter.

Svarta Änkan: Det enda män är till för är njutning, och fortplantning. Många skulle väl kalla henne Samantha. En mans ego i en kvinnas kropp, som direkt efter sexakten käkar upp mannen, alltså the maneater!

Fast sen tror jag ju att det finns lite av alla typer i oss, Lejonhanen, kan ju alltid hitta en lejoninnna som får honom att vilja leva som en elefant, men då har redan lejoninnan taggat och hittat sin anilop.

Och alla är vi väl hyenor ibland, som avvundas det andra har, men egentligen bara vill ha kärlek.

Och jag kan lova er att antilopen någon gång utforskat om gräset är grönare på andra sidan.

Svarta änkan, ja det måste finnas någon man där ute som är immun mot hennes gift, och är det då inte ödet som försöker säga att hon kanske faktiskt är mätt nu?

Så vilken typ är du? =)

I natt drömde jag att Nate hade köpt en Louis Vuitton kanin till sig själv i födelsedagspresent. Jag visste inte ens att det fanns märkes kaniner, men det gör det tydligen, i alla fall i min dröm.

Kaninen skulle bo i Angelicas tvättkorg och heta Bob. Till och med i drömmen blev jag lite orolig när jag fick höra detta. Men Angelica och Nate försäkrade mig om att de visste vad de höll på med. Så de matade den med pizza och gick ut med den i ett koppel som de gjort av en telefonsladd.

Sedan blev Angelica hungrig och tyckte att de kunde äta kaninen. Men det tyckte inte Natalie och kallade henne djurplågare och de var nära att börja slåss. Då kom Angelica med ett annat förlag, att de i alla fall kunde göra en pälsväst av kaninen. Det tyckte Natalie var en bättre idé.

Det var då jag gick emellan och tog med mig kanin hem till mig.

”Jag visste att jag var en mormor!” skrek jag till dem.

Oklart varför eller vad det hade med saken att göra. Men, men…

Sedan väckte kaninen mig genom att ropa på mig.

”Ma-mam-ma-mam!” gnydde den.

Då vakande jag på riktigt och insåg att jag inte hade någon kanin som hette Bob, eller (så) galna vänner, men däremot en dotter som var vaken och ville upp.

Det sjuka med detta är att det kunde ha blivit min verklighet för några veckor sedan. Ja, fråga dem bara!!
 

Jahapp, så var Alla hjärtans dag över. Fick ni några kärleksbevis?

För min egen var jag nog på den mest oromantiska Valentine-date hittills i mitt liv. Med Nate och Angie.

Angie lovade visserligen innan att vi skulle hångla (som fan, tror jag till och med hon sa), men det var tydligen bara nått hon sa för att locka med mig ut och bort från min man. För inte då…

Anledningen till att vi utsatte oss för att gå ut och sticka ut från alla par som satt och hade romantiskmiddag var ju som sagt för att fira Natalie som fyller år just den 14e. Dåligt tajmat little dude!

Men det var ganska intressant att se paren som satt där på rad och åt och hur de alla betedde sig likadant. Som Angie skrev hade alla tjejer tillexempel satt sig inne vid soffan intill väggen, medan alla män satt på en stol mittemot med ryggen mot resten av rummet. Vad handlar det om?

Finns det någon vett- och etikettregel som vi inte känner till? Eller har det något med könsroller att göra tror ni?

Där satt vi alla fall i mitten som tre aliens på planeten för par.

”Vifta med din ring!” väste Angelica till mig.
Så det gjorde jag som hennes trogna slav. Men jag vet inte om det bara gjorde att jag uppfattades som sorlig. Om det var någon som noterade det lär de ju bara undra varför en förlovad kvinna satt där med två heta kvinnor på varsin sida om sig. Ibland är det tur att man saknar talang för att bli kändis så att man slipper det där med att läsa om sig själv i skvallertidningarna…

Det här är fyra anledningar till varför jag tycker att skokedjan Aldo borde komma till Sverige.

Onsdag, och jag är uppe rätt tidigt för en gåmgs skull! Fast om jag inte hade vaknat så hade jag ändå blivit väck att både Mormor och sen Mamma idag..

Snart blir det dags för lunch date med Parisa! Så tänkte bara posta dagens låt!

Och med tanke på att jag och Parisa lärde känna varandra när vi var typ 14 år och hängde på Tegelhögen, på den tiden när man gick på disco ni vet =)

Undra om dagens ungdomar fortfarande går på disco? Eller det kanske inte är lika coolt idag som det var då.
Och på den tiden var det mycket enklare! Det var inte så mycket klackar och kort kort, utan man skulle mer se så kickers ut som möjligt! Kort kort brukade vi tjejer bara ta på oss om vi skulle in till stan eller gå på någon lite mer "mogen" fest!
Hahah ja det var tider det, och fast det kanske inte alltid vra så lätt så kommer jag fortfarande ihåg högstadietiden som en av dom bästa i mitt liv!

så dagens låt blir en som spelade flitigt på sena 90-tal!

Enjoy!

Sådär ja! Kom precis hem efter ännu en nattlig powerwalk med Nate, i regnet dessutom. Det kallar jag hurtigt!

5,6 kilometer gick vi och förbrände tre äpplen. Ja det var i alla fall vad Nates nya App som låter som James Bond talade om. Jag antar att det är bra, fast jag önskar att han dragit parallellen till cheeseburgare istället så det hade varit lite lättare att relatera till. Eller bärs, tyckte Nate.

Humm, vi kanske är sådana nyttiga hurtigbullar i alla fall…

Min mamma är lite orolig över detta bloggande.

”Tänk om någon stjäl din identitet!”

Hon hade nämligen läst om en kvinna som bloggade öppet om sitt liv och där en bedragare började utge sig för att vara henne på nätet.

Fast jag vet inte varför någon skulle vilja låtsas vara jag..?

Om det är någon som är sugen på att testa på mitt liv är ni välkomna hem till mig. Extra lämpligt om någon skulle vilja vara mig nu till helgen, jag skulle nämligen inte ha något emot att ta in på hotell som någon annan och sova ut.

Fast en bedragare kanske jag inte vill släppa in i huset, men en dubbelgångare skulle inte vara helt fel att ha ibland. Någon som man kan skicka att göra alla det där sakerna som man själv inte har någon större lust med?

Så om det är någon som sett min dubbelgångare be henne kontakta mig!

Såg av en slump att Melodischlagerfestivalen börjar ikväll. Jag kan väl inte säga att jag är något schlager-fan, men på något konstigt sätt lyckas man ändå kunna sjunga med i de där texterna om man någon gång hör dem, konstigt…

Själva festivalen har jag kollat på om jag varit hemma och vetat om att den sänds, så insatt är jag. Senast jag verkligen försökte titta på ett helt program var nog för ett par år sedan då jag Angie bestämde oss för att kolla på den och dricka lite vin och kritisera alla – hur de sjunger, vad de har på sig och hur de rör sig – det är vi bra på!

Men när sändningen började kom vi på att vi var ganska hungriga och inte på vad som helst. Plötsligt fick vi helt sjuka cravings för Thaimat. Inte vilken Thaimat som helst heller utan just TopWok’s (rekommenderas verkligen!) som ligger i Hässelby strand. Även om det ligger i orten är det en bit bort och skulle säkert ta oss mer än en timme att ta oss kommunalt fram och tillbaka. Palla!

Vi försökte komma på något annat att äta, något man kunde laga eller beställa hem, men begäret var för stort. Tillslut, efter lite mera vin, ringde vi helt enkelt en taxi. Vi fick en jätteglad och supertrevlig taxichaufför som skjutsade oss dit. Även om han tyckte att vi var en aning märkliga då vi i Hässelby bad honom vänta kvar medan vi sprang in för att beställa maten.

”Det här blir en dyr middag tjejor!” sa han och skrattade då vi hoppade in i bilen med våra kassar med mat.

Men det skulle bli ännu dyrare, för då vi var nästan hemma upptäcker jag att jag glömt min mobil på restaurangen. Så det var bara att vända och åka tillbaka.

Vi hann inte se mycket av den där Melodifestivalen, men det var garanterat en av de godaste middagar vi någonsin ätit!

Tänkte att jag kanske kunde hitta någon passande bild, kanske på då vi äter eller något.
Sedan insåg jag att jag nästan bara har bilder på där vi äter eller dricker något! Vi verkar inte göra något annat…

Så var det fredag, dagen man gått och väntat på hela veckan. Starten på en helg som för vissa innebär att man kan ta långa sköna sovmornar eller för vissa att kunna vara ute och festa hela nätterna. Eller så innebär ett smått kaos med barnpassning dygnet runt, som för mig själv, då min dude lämnat mig ensam med kidsen för att jobba ännu en jourhelg.

Efter att ha fått sovit cirka två timmar efter att dottern hållit mig vaken hela natten följde en lika kaotisk dag.
Jag skulle iväg på en fotografering (för ett nytt tidningsomslag), på andra sidan stan redan klockan tio, så ni kan ju förstå att det var rock ’n’ roll här på morgonen.

Medans jag sprang runt som en yr höna och försökte plocka i ordning det jag behövde ha med mig hade jag dottern krypandes efter mig gnyende och oförstående till varför hon inte stod i centrum. Samtidigt gastade sonen efter frukost, som han sedan vägrade äta då den serverades.

Eftersom J påbörjar jouren i eftermiddag tänkte jag ge honom sovmorgon, men tillsist var jag så illatvungen att sparka upp honom ur sängen då jag höll på att komma försent.

Hej å hå och iväg! Ett mirakel att jag faktiskt kom i tid!

Som ni kan förstå han jag inte ta några bilder, men detta klipp tycker jag illustrerar ganska bra hur det såg ut.
Från Trolltyg i Trollskogen - ett barnprogram som gick då jag var liten.
”Var är fjant” har blivit en stående kommentar här hemma då sonen sprungit iväg på bus.
Någon annan som minns det programmet?

Friday again! snart dags att börja dagen efter en väldigt nyttig frukost bestående av havregynsgröt med torkad aprikos i. Pappa som tipsa och det var faktiskt ganska gott =)

Nu är bara att att börja packa, ska nämligen tillbringa helgen i Norrköping hos fina lilla Sara!
Hennes dotter döps imorgon, så det ska bli jätte mysigt och skönt att komma bort från Stockholm lite..
Känner att jag behöver sakna min stad lite, för just nu känns den jävligt tråkig, same shit different day!
Man kanske skulle flytta härifrån ett tag, men tror fan inte jag skulle palla det!

Jag har märkt att jag tydligen har väldigt svårt för att släppa taget om saker jag tycker om.

Lotta på jobbet sa till mig härom dan att "Angie du är så duktig, och så snabb"
Och jag tänkte att fan jag är jävligt snabb! Jag jobbar snabbt, springer rätt snabbt, är nog en av dom som jag nånsin träffat som pratar snabbast, jag lackar snabbt, a men ni fattar!

Men nåt jag inte är så snabb på är att släppa taget, till och med när jag vet att jag borde så håller jag mig kvar!
Och bestämma mig ska vi inte tala om, kan ta år för mig innan jag vet vad jag verkigen verkligen vill.

Well well, sån är jag.. Nu ska jag börja med att välja något att ha på mig på dopet imorgon!
Wish me luck!

Dagens låt kommer här!

Fan vad jag längtar till våren nu! Har massa klänningar som jag vill använda! Den senatse köpte jag billigt på H&M och väntar på att få använda med ett par nice vår klackar!
T.ex dom här från alexander McQueen som jag tyvärr inte äger... ÄN!

Så har TV:n slutat fungera. Eller ja, alla kanaler har försvunnit.

”Jäkla Tele2!” tycker Mr J.

”Mmm, dåligt!” tycker jag.

Så J ringer upprört upp Tele2 och skäller ut dem.

”Varför har ni tagit bort våra kanaler, jäkla dåligt… I december..? Jodå, vi betalar alltid alla räkningar i tid!”

Efter en stunds konverserande lägger han på.

Enligt Tele2 skulle de inte fått in några betalningar sedan december. Vilket absolut inte kan stämma då jag är extremt nog med att alltid betala våra räkningar i tid.

Dessutom anmälde jag e-faktura i december och jag vet att det inte ligger några obetalda e-fakturor på internetbaken. Men då jag ändå jobbar inom banken och tagit hand om ändlöst många ärenden angående sena inbetalningar så vet jag att det ibland blir ett hopp i övergången från pappersfaktura och e-faktura.

Så jag loggar därför in på internetbaken och gör en manuell bankgiro inbetalning till Tele2, ifall det är så att det råkat blivit någon miss i december.

”Jäkla, Tele2!” anser J.

”Mmm, dåligt!” håller med jag om.

Två dagar senare (idag)…

Kanalerna är fortfarande borta.

”Jäkla, Tele2!” muttrar J och ringer upp dem igen.

Jodå, nu hade de fått in en inbetalning, den för december, men den för januari saknades fortfarande.

Fast jag vet ju att jag godkände en e-faktura för Tele2 när jag betalde räkningarna nu i januari.

Jag berättar för J hur e-fakturor fungerar och gör det extra långsamt så han ska hänga med, för han jobbar ju själv inte på bank, som jag.

För att demonstrera loggar jag även denna gång in på internetbanken för att visa honom.

”Se här!  Tele2 Bredband!” säger jag och pekar på januaris betalda e-fakturor.

Jag håller kvar fingret en stund så han verkligen ska se, för det kan ju vara svårt sådant här med fakturor och internetbetalningar om man inte jobbar med det, som jag.

”Ja, alltså det är jätte bra att du betalat för bredbandet, men har du betalat för TV:n?!” sa J.

”Ehmm... ”

”Ja, alltså vi tittar ju inte på TV via bredbandet!”

”Jäkla mig!” muttrar jag.

”Mmm, dåligt!” instämmer J.

Igår efter jobbet mötte jag upp min saknade arbetskollega Natalie för ett glas vin, det var nära att vi båda banga om alltid, men vi ryckte upp oss, och hamnade på Malmen.. Skit nice kväll blev det som faktiskt slutade lugnt och sansat, och var hemma strax före ett!

Jag vet inte riktigt vad vi hade snackat om, eller hur lättpåverkad jag egentligen är, men det sista jag tänkte på innan jag somnade var "Den gode, den onde den fule"
Har för mig att det är en gammal film med Clintan som jag aldrig sett, men måste nog ta och se den snart då jag blev fett nyfiken på varför den heter som den heter!

Men jag antar att den handlar om en god, en ond och en ful jävel =)
Och jag kan tänka mig att det ser ut typ såhär...

                                                                         Den gode

Den onde



Den ful(l)e

70-talet är tillbaka! I alla fall om man ska tolka Marc Jacobs vårkollektion. Så ta en titt i mammas garderob vettja, så kanske du hittar någon gammal goding!

Vi ses i hallen...
Ja, så är det. Mr J hann precis komma hem från Island för att sova, vakna och sedan åka iväg och jobba igen.

Så skönt att vi inte har något inplanerat för helgen och bara kan ta det lugnt och ”bara va” och umgås.

Eller? Inte? Nej såklart inte!

Då var det nämligen dags för en jourhelg.

Att vara tillsammans och ”bara va” det får vi väl göra till sommarn, om vi hinner, för vi har ju en massa saker vi måste hinna med.

Kanske nästa sommar, fast då har jag ju börjat jobba igen så det kanske inte blir så mycket semester.

Men då kidsen flyttat hemifrån, då!

Fast då kanske man har tagit och fixat sig den där karriären och köpt det där huset. Å renovera måste vi göra, det gör alla! Slå ut badrummet, måla skåpluckor och kanske fixa oss en köksö. Sedan köpa ett landställe och åka på kurser! Det ska man göra. Så då kanske vi inte hinner med att umgås och ”bara va”.

Men då vi blir pensionärer då jäklar!

Fast då lär ju Mr J bara vilja sova hela dagarna och jag får sitta och ”bara va” själv!  

Jaja, jag antar att vi ses i hallen…

Sorry Patric, sorry alexander! Såklart jag ska tillägna en låt till er med!!
Bästa brorsorna man kan ha!

Red neck, låten är speciellt till dig!

Enjoy!