Thank God it's Friday, eller..?
Så var det fredag, dagen man gått och väntat på hela veckan. Starten på en helg som för vissa innebär att man kan ta långa sköna sovmornar eller för vissa att kunna vara ute och festa hela nätterna. Eller så innebär ett smått kaos med barnpassning dygnet runt, som för mig själv, då min dude lämnat mig ensam med kidsen för att jobba ännu en jourhelg.
Efter att ha fått sovit cirka två timmar efter att dottern hållit mig vaken hela natten följde en lika kaotisk dag.
Jag skulle iväg på en fotografering (för ett nytt tidningsomslag), på andra sidan stan redan klockan tio, så ni kan ju förstå att det var rock ’n’ roll här på morgonen.
Medans jag sprang runt som en yr höna och försökte plocka i ordning det jag behövde ha med mig hade jag dottern krypandes efter mig gnyende och oförstående till varför hon inte stod i centrum. Samtidigt gastade sonen efter frukost, som han sedan vägrade äta då den serverades.
Eftersom J påbörjar jouren i eftermiddag tänkte jag ge honom sovmorgon, men tillsist var jag så illatvungen att sparka upp honom ur sängen då jag höll på att komma försent.
Hej å hå och iväg! Ett mirakel att jag faktiskt kom i tid!
Som ni kan förstå han jag inte ta några bilder, men detta klipp tycker jag illustrerar ganska bra hur det såg ut.
Från Trolltyg i Trollskogen - ett barnprogram som gick då jag var liten.
”Var är fjant” har blivit en stående kommentar här hemma då sonen sprungit iväg på bus.
Någon annan som minns det programmet?
