♦ Vista Fashionhood

För att gottgöra mig för nattens trakasserier skulle Angie bjuda mig och kidsen på middag.

Men snart visade det sig att damen hade tappat sitt kreditkort (igen). Så det blev big mama som fick ta notan i slutet i alla fall. Men som man säger; Det är tanken som räknas!

Fast jag vet inte om det räknas när det är Angelica själv som säger det ;)

Men, men…

Till sällskap fick vi mormor Eiwy och Veronica och det blev i alla fall en god, mysig och en aning stökig middag. Som vanligt alltså…

Kingston beställde pizza och bärs(?)


Mormor vill inte vara med på kort...


Noelle är nöjd med det mesta i livet och njuter av ett torrt kex...


Vi har tydligen väldigt roligt...


För att sedan bli väldigt seriösa...

Angie och Filippa var på Ryan Leslies konsert på Berns igår och jag hade gärna hakat om jag kunde. Men jag har kidsen själv denna vecka, så ingen utgång för min del…

Man skulle ju kunna tro att det är så värst farligt att ta hand om två småttingar, varav den ena inte är större än att hon faktiskt ryms i min handväska. Men det här med att de är små är bara en smart förklädnad de kör med för att dölja att de egentligen är galna, dreglande, godiskrävande, diktatorer som aldrig vill sova.

Så när jag äntligen fått kidsen att somna efter mycket lirkande och cirka två timmar efter den vanliga nattningstiden var jag helt slut. Jag som alltid har svårt att somna kände för en gångs skull att det inte skulle vara något problem. Så jag praktiskt taget däckar, men sover sedan riktigt gott, inga mardrömmar, vilket också är otroligt ovanligt. Men vad tror ni händer då? Jo någon jävel skickar ett SMS mitt i natten och väcker oss alla.

Såhär lyder SMS’et:

”Kan du måla någon i kostym med rakat hår som mördar Cupid! Om du gör det bra får du cash för det!”

What?! Va är det här för loco som skriver tänker jag och svarar följande, menat som en pik;

”Just nu sover jag, men i vaket tillstånd kan jag nog göra det!!”

Sedan lägger mig ned för att sova vidare, men tror ni inte galningen bakom SMS-attacken faktiskt svarar på det och väcker alla på nytt..!

Thanks a lot Angie!

Läste precis att det kommit en ny tatueringsmetod som gör att det är lättare att ta bort tatueringen med laser om man skulle ånga sig i framtiden.

Fast om man redan innan man gör en tatuering har tanken att man kanske vill ta bort den senare i livet, kanske man inte ska låta sig tatueras överhuvudtaget kan jag tycka. Själva syftet med att plåga igenom sig en tatuering ät väl att den ska sitta där for life… Eller?

Fast å andra sidan är jag själv inte helt nöjd med min tatuering på handleden. Så det är klart att man kan ångra sig och då skulle det ju vara skönt om de gick att ta bort dem lättare.

Vad tycker ni om tatueringar egentligen?
Personligen tycker jag att det är hett på killar, medans det krävs en speciell tjej för att kunna bära upp en full sleeve tillexempel.
Jag själv är inte den tjejen...

Jag har världens bästa svärföräldrar, så kärleksfulla och alltid hjälpsamma.

Men ibland glömmer de nog bort att deras svärdotter är en överanalyserande neurotiker.

Så när jag på Kingstons kalas skryter om att lilla Noelle är en så snäll bebis och aldrig gör ett ljud ifrån sig då gör man bäst i att bara nicka instämmande. Men istället sa farfar (som också råkar vara läkare) att anledningen till att en del små barn är tysta kan bero på att de inte hör och därmed inte har något ”språk”.

Detta resulterade i att jag spenderade hela gårdagen med att utföra en rad egenpåhittade hörseltest. Jag prövade att göra olika ljud i olika ljudnivåer och från olika håll för att se om och hur hon reagerade. När jag för tusende gången kröp runt Noelle och hoade som en uggla kom Kingston och klappade mig på axeln.

”Mamma, du är koko tokig?” frågade han med en oroad blick.

”Ja, jag är rädd för det!” sa jag.

”Okej…” sa han och strök mig tröstande på huvudet.

Sedan vände han sig till Noelle.

”Mamma koko idag!”

Genast började Noelle jollrandes prata tillbaka.

Då slog det mig. Hon är inte döv, hon är bara jäkligt smart. Varför ödsla tid att prata med idioter som mig när man kan vänta tills en vettig person som brorsan kommer…

                                            

Ja idag är det alltså Anton Kingstons B-day! Tre år!!

För att fira styrde vi upp kalas med massa paket, bullar och tårta. (Jag vet att jag sagt att jag och Angie skulle baka, men så här efteråt är nog alla ganska glada att de slapp den upplevelsen).

Kingston hade i alla fall kul. Hög på socker av all saft och godis festade han hårdare än någon annan jag festat med. Det känns en aning oroväckande inför framtiden...

Men nu är i alla fall kalaset slut, födelsedagsbarnet sover och jag är redo för att gå och lägga mig så trött som jag är. Ingen utgång för mig alltså, därför får AK vara min representant för dagens outfit och så får vi se vad Gudmor Angie kontrar med då hon drar ut på äventyr ikväll.

Kingston rockar i rutigt, fluga och kavaj som Dagens Outfit!

Igår var jag som sagt på After Work med jobbet. Det blev dock väldigt lite snack om jobbet och desto mer om snusk – som alltid när Eva är med. Ewelina är i och för sig också väldigt duktig på att dra upp det som samtalsämne, men hon gick hem tidigt. Så Eva körde på för dem båda.

Kvällens snackis blev min handväska, som tydligen ansågs vara väldigt pornografisk (?!).

Ja, ni får väl avgöra själva…

Efter några kannor öl drog vi vidare till Sopebar (heter det fortfarande så?), jag har i alla fall inte varit där sedan jag var 16år och stod och dansa på bardisken. Jag säger bara tack gode Gud att folk inte hade mobilkameror på den tiden.

Dansen igår var i alla fall något mer kontrollerad, i alla fall för min del. (Fast om det är någon som är intresserad av att se kvällens turturduvor bugga loss har jag det på film. Så just let me know…!)

Vid midnatt lämnade jag AW:n för att möta upp Filippa och Angie med flera, vid Berns. Med mig fick jag Adam som hamnade i mitten på dansgolvet omringad av mina snygga tjejer och gratis drinkar. Att döma av leendet på hans läppar skulle jag gissa att han trivdes han ganska bra ;)

Extra kul var det att det visade sig att eventet på Berns hostades Arthur och en tjej som jag och Angie gick i grundskolan tillsammans med. Emmy som hon heter, är några år äldre och var min stora idol på grund av att hon var, och är, en helt galet grym dansare. Back in the days tog hon mig under sina vingar och lärde upp mig och lät mig vara med då de äldre tjejerna hade olika dansföreställningar. Man hade ju hoppats att lite av hennes talang skulle smitta av sig, men kul var det i alla fall.

Ett stort grattis till lill’syrran Maja som tog körkort idag!!

Jag räknar med att detta betyder att jag aldrig mer behöver ringa efter en taxi ;)

Angie pratade om Sex in the City i sitt inlägg så jag tänkte dra en parallell.

Vem är du av de fyra??

För visst är det så att vartenda tjejgäng som sett serien (dvs. alla) jämför sig med karaktärerna och delar ut roller till varandra.

Den killgalna singeltjejen blir Samantha, medan ”the good girl” i gruppen blir Charlotte. Fast egentligen vill vi alla vara Carrie...

Själv tilldelades jag rollen som Miranda, enkelt med tanke på att vi delar hårfärg.

Fast helst skulle jag nog vilja vara en Samantha, bara för att jag tycker att hon är så cool.

Men problemet är att jag är väldigt kräsen när det gäller killar och trivs bättre som flickvän än singel så har jag en alldeles för kort ”lista” för att kunna tilldelas hennes roll.

Dessutom har jag ju hittat min ”Steve” och vi har barn och jag kan nog vara ganska sarkastisk ibland. Så kanske är jag en Miranda ändå..?

Att vår Angelica är en Carrie är det i alla fall ingen tvekan om. Lika skogalen, neurotisk och kär i kärleken. Och nu har hon ju till och med sin lilla ”spalt” som hon skriver här!

Hon kanske inte hittat sin ”Mr Big” ännu eller kanske han funnits där hela tiden?

Jag vet inte… Kanske är du han?

(Ja, för om du tror du att du är Angies ”Mr Big” kan du väl höra av dig till mig så styr jag upp en blidedate ;)

Ni som läser detta och undrar vem fan Carrie, Miranda, Steve och Mr Big är ni går genast och köper er Sex in the City boxen och pluggar på, detta hör till allmänbildningen!

Checka J’s nya tatuering för baby Noelle ♥

Det finns många olika typer av föräldrar. Dels verkar det finnas de föräldrar som av någon konstig anledning aldrig tycks vara nöjda över sina barn. Men också den typens motsatser, det vill säga de föräldrar som alltid tycker att deras barn är något ut över det vanliga. De föräldrar som ser talang i den mest talanglösa ungen.

Jag tror jag har tendenser att bli utav den sistnämnda typen.

Bara i dagarna har jag sett flera tecken hos Noelle på att hon är en oerhört försigkommen femmånaders baby.

Häromdagen, när Max och Linnea var över, låg Noelle på mage i soffan mellan mig och Linnea. Då hon efter ett tag kurade ihop sig genom att dra in benen under sig, för att sedan skjuta ifrån. Ungefär som en säl som hasar sig fram. Det hela resulterade i alla att hon förflyttade sig cirka 3cm framåt.

Detta var ju helt otroligt tyckte jag. Linnea som är en väldigt sympatisk person log, vilket var som vatten till kvarn i min övertygelse om att Noelle gjort något helt fantastiskt.

Så igår när tjejerna var över var jag tvungen att skryta om detta på nytt.

”Mmm…” sa Angelica och verkade mer intresserad av någons Facebooksstatus och tittade inte ens upp från min laptop.

Så idag när jag lämnade Kingston på dagis och en av fröknarna kom fram och frågade hur det stod till så såg jag min chans.

”Jo, det är bra, men det är mycket som händer nu och så har ju Noelle börjat krypa också!” sa jag.

”Oj!” sa fröken och såg uppriktigt imponerad ut.

Jag log stolt.

”Det var väldigt tidigt att ha så bra motorik” fortsatte fröken.

”Ja, hon har väldigt bra motorik!” sa jag och betonade det hela för att verkligen understryka det.

Samtidigt greppar Noelle nappen som ligger bredvid henne i vagnen och gör ett försök att stoppa den i munnen. Missar, träffar ögat. Missar, träffar andra ögat. Missar en tredje gång och tappar den.

Dagisfröken tittar upp från vagnen och på mig. Plötsligt är det som om det gått ett hål i min fantasibubbla.

Kanske var det så, bara kanske, att jag sett något hos Noelle som inte riktigt var så fantastiskt som jag tolkat det.

Det finns en risk att jag slutar som mamman till den ökända kandidaten "Sex" till So you think you can dance.

Först och främst vill jag bara säga att jag inte förstår varför Angie är så fördomsfull?!

Varför skulle det vara så chockerande om jag bakat ihop en tårta?!

Inte för att jag någonsin tidigare har gjort det… Och så inte heller denna gång…

I själv verket bjöd jag på den tårta som Max och Linnea tagit med sig igår, men som vi då var för mätta efter all pizza för att äta.

Men ändå! Jag skulle kunna ha bakat en tårta om jag ville… Kan väl inte vara så svårt?

Försten tror jag inte miss Angie är bättre själv! Kanske får styra upp ett bakbattle..?

Hur som helst smakade tårtan mycket bra (tack Max och Linnea!), så jag, Magda, Angie och kidsen skyndade att slänga i oss den medan mr J var och tränade.

Kingston passade på att ta flera portioner (på eget initiativ under snabba obevakade sekunder). Men det hade bara en positiv inverkan då han blev på stålande humör. Eller kanske var det Magdas dotter Emilia som påverkade honom..?

För han tittade på henne med stora ögon och delade mer än gärna med sig av sina leksaker.

Han till och med lät henne köra hans stora heliga sparkbil. Han som aldrig leker med tjejer!

Vad säger du Magdish om ett arrangerat bröllop mellan dem om sådär 20år?

På så sätt vet vi ju garanterat att vi får söta barnbarn!

Emilia och Kingston.

Medan kidsen lekte ägnade vi oss åt det ökända tjejsnacket.
Vi är mitt uppe i att analysera ett SMS som Angie fått då mr J plötsligt kliver in genom dörren.

”Alltså Angelica du är ju typ psykopat som håller på med dina strategier!” säger han.

Varför ska han alltid ta oss på bar gärning när vi gör sånt som ALLA tjejer gör?!

För kom igen tjejer, vem har inte fått ett meddelande av en kille som man sedan läst upp för bästisen i hopp om att få hjälp med att tyda vad det är killen egentligen vill ha sagt?!

Igår kom ”The Maxsons” över till oss, Max, Linnea och Izak.

Plötsligt ser tiny Tilde Noelle inte så liten ut längre jämfört med mini mannen Izak. Tänk vad fort det går!
Hon är ju trots allt inte ens ett halvår!

Fast som Max sa, om ett halvår är det sommar igen och när man tänker så känns det ju som en väldigt lång tid…

Det blev i alla fall en mysig kväll med pizza och lite filmgluttande.

 
Denna söta bild av Izak förgyller nu vår bokhylla ;)

Jag har ju tidigare berättat hur mina dåliga skämt gör att jag hamnar i pinsamma situationer.

Ja, den här gången är det min dåliga humor och EVA som försatt mig i en pinsam situation.

Eva är en av alla mina fina kollegor och sist vi sågs sa jag att de skulle vara kul och haka på en After Work.

”Visst, maila mig ett datum som du kan!” sa Eva.

Så det gjorde jag. Självklart var jag tvungen att i mitt mail försöka vara rolig och bifogade en ”kravlista” för att jag skulle följa med.

Det skulle jag inte ha gjort.

Idag fick jag nämligen detta mail från Eva som även gått ut till ALLA på företaget.

Det finns så många skumma människor i detta land, på gott och ont!
Och igår tror jag de alla hade bestämt möte på Spy Bar...
Tillexempel cirkulerade det en skum dude med slips runt oss hela kvällen. Han kom och sa skumma saker, komplimanger och bjöd på dricka. Såhär efteråt vet jag inte riktigt vem det var han försökte få hem, mig eller Pato..?

Gameboii Jeff & Playboii Angie


Filippa, Sofia & Pato

Jag försöker hålla stilen under min mammaledighet, trots att två kids tar mycket av ens tid. Jag har till och med svurit eden ”Våga vägra Birkenstock” med mamma Carina.

Så jag kammar håret och sätter på mig fräscha kläder för att gå och hämta Kingston från dagis.
Men vad är vitsen med det när jag ändå går därifrån med de där jäkla blå plastöverdragen på fötterna?!

Åååh..! Det går bra nu!

Så om ni rör er i orten ikväll och plötsligt känner lukten av en otvättad kvinna och sedan ser två skumma figurer varav den ene ser ut att ha blå plastpåsar på fötterna. Då är det bara fröknarna Vista som är ute och tar en powerwalk.

Som sagt… Det går bra nu!

Som Angie skrev tidigare så är det mycket som händer i oktober.

En tradition som bara blir större och större är ju Halloween, ett prefekt tillfälle att ha fest!

Men vad gör Angie då? Jo han drar på semester med frugan och lämnar mig och alla andra festsugna kvar i detta kalla land. Inte okej!

Jag tänker inte acceptera detta, antingen bjuder ni oss allihop eller så får vi ta och ha en fest innan eller efter er tripp?! Nå..?

Vad tycker ni andra??

Mycket roligt att Michel Dida (fr St John’s Dance) lagt upp denna video av vår Noelle,
som dansar loss till The Plot, på sin FB-sida ;)

Jag tänkte på det Angie skrev i sitt senaste inlägg om Sean Connery – om hur han är den hetaste gubben hon sett.

Hur kommer det sig att män bara blir snyggare och snyggare med åren?

Eller ”stiligare” kanske är ett bättre ord.

Medan kvinnor tydligen måste operera sig för att på så sätt radera spår av ålderdom för att anses vara vackra…?

Varför är det så?!

”Age aint nothing but a number” brukar man ju säga. Men hur kommer du själv reagera när rynkorna börjar framträda??

   25 VS 75?

Tänkte på en sak när jag satt på tuben på vägen hem från stan…

Hur trender kan komma och gå och hur alla, speciellt i högstadieåldern, hakar på det senaste som om det vore en obligatorisk skoluniform.

Har ni sett hur kidsen klär sig nu för tiden?

Med kids menar dem som är sådär en 14-15år gamla.

Satt nämligen bredvid ett gäng killar i den åldern som jag skulle gissa hörde till de ”populära” i sin skola.

Alla hade samma sak på sig. Långa jeans, men som de kavlat upp så att de slutade över vaden. Gigantika dunjackar, men som de hade öppna med bara en T-shirt eller linne under.

Lite klimat schizofrent, som om de inte kan bestämma sig om de tycker att det är galet varmt eller väldigt kallt ute.

För att toppa de hela hade de alla varsin mössa, á la Nils Karlsson pyssling. Små små mössor som satt alldeles för högt upp på grund av allt spretigt hår som stack ur där under. Som om de alla hade gigantiska huvuden eller snott dem på barnavdelningen.

Plötsligt blinkade en av killarna till mig och jag kom på mig själv med att sitta och glo. Jag blev genast röd om kinderna. Killen, som antagligen trodde att jag stirrat av andra anledningar än mitt herre-gud-vad-har-de-på-sig filosoferande, log mot mig. Rädd att uppfattas som en pedofil tog jag (min käpp och mina löständer) och bytte plats.

På min nya plats fortsatte jag mitt filosoferande.

Vad hade man själv på sig för ”skoluniform”?

Jag och Angie gick på högstadiet under Buffalo-eran. Kanske den värsta fjortis-trenden genom tiderna!

Till dem skulle man helst ha ett par Savannahbyxor nedstoppat i ett par tubsockor. Alfajackor eller stora sporttröjor (NIKE, Adidas eller Champion).
På ryggen skulle man ha en liten NIKE ’Just do it’ ryggsäck, som ofta var helt tom. Förutom på helgen då den gärna fylldes med en folköl och ett litet rött Marlboro.

Så jag kanske inte är den som ska snacka...?

Två små glada fjortisar.


"Såhär håller ni ju fortfrande på å posar, jag har väl sett helgens bilder" sa J när han såg dessa.