Dj Crona


Me & Babe

Dagen böjade ju bra i alla fall, eller? Jag sitter och kollar på Vem vet mest samtidigt som jag väntar på att spagetti vattnet ska börja koka. Då känner jag plötsligt en konstig lukt, men jag ignorerar den i tron om att det kanske är något utanför min balkong.

Men som blir det likson lite rökigt, så jag går in och kollar vad fan det är som händer!

Smart som jag är har jag satt på fel platta, och på den plattan ligger en stekspade, och brinner!!!

Men som tur var stod ju kastrullen med kallt vatten där brevid, så enkelt och lätt med en tång slängde jag bara ner den brinnande stekspaden där =)

Jag hade ändå haft den rätt länge...

         

Det blev ju inga nya sneakers under min USA vistelse! Som vanligt så fastnar jag vid klackarna istället och sen ooops, råkade pengarna ta slut??!!!
Så det blir att köpa ett converse här i Sverige istället, och beställa mina Apple Bottoms på nätet :(

Och sen hittade jag dom här! Hur kan man inte fastna!!
Nästan lika bra som ett par löackar, nästan... ;)

Från: Christian Loubotin

Dagens låt!
Enjoy!

Dagens låt, Södra sidan, men södra sidan...

Inte för att jag inte  diggar söder, men vad fan!! Jag är en västerorts brud så grabbar! En ny låt snart tack =)

Vi Måste ju visa vilka som äger ;)

Jag har i alla fall bestämt mig för att spara ut luggen och köra lite wild N Out igen!

Jag menar, det är snart sommar, så dagarna på stranden kommer bli lättare, man kan göra lite roligare flätor till utekvällarana, ja you know!

Och det bästa av allt är att man bara kan klippa av skiten igen sen =)

Det jobbiga nu är att min lugg hunnit bli sådär halvlång och jobbig! Den är bara i vägen hur jag än gör, jag blir gaaaalen!

Så är det fredag kväll, man är ensam hemma, uttråkad så kan det lätt bli såhär!
Frågan är om jag nånsin kommer gå ut i nåt av det!!!

Införskaffade lite nya lack på semsestern, vad tycks?

Från: Sephora, OPI



PS, snuset i bakgrunden är inte mitt, men enda last just nu är ciggaretter =)
Illa nog!

Har precis vaknat i Stockholm men är fortf i New York mode...

Så har denna resa nått sitt slut.. Lite för snabbt skulle jag vilja säga, men förhoppningsvis så går tiden snabbt till nästa semester!!

När jag precis börjat känna mig som människa igen så ringer det på dörren. WTF tänkte jag, är det nån surprise på gång? Icke då!
Var bara hyresgästföreningen som ville chitchatta lite, och han var så jävla trevligt så han har säkert lurat skiten ur mig hahah!

Men det visade sig att han snart skulle åka till LA =) Gud vad jag önskar att han sa "Och för att du är ny kund hos oss så bjuder vi även dig på en resa till LA!"

Well well, jag får väl fortsätta drömma mig tillbaka istället!

Dagens låt hade jag tänkt skulle vara Look at me Now med Chris Brown och grabbarna, men Sofia var lite för snabb! Den var nämligen en av resans ultimata låtar! Så jag slår väl till med en av dom andra istället!

Varje gång jag hör den här så är det enda jag ser en glad Martina, The dancing Queen Numero Uno!

Ja, idag var det alltså tänkt att Angie och Filippa skulle komma hem från USA.

Angie sa innan hon åkte att hon förväntade sig att vi alla skulle stå på Arlanda och välkomna henne och sedan ta med henne på en heldag och kväll för att få henne in i rätt tidzon igen.

”Ja, ja!” sa vi och skrattade och himlade med ögonen.

Men i smyg var det just det vi planerade. Så tanken var att sykonen skulle ta en taxi ut till flygplatsen för att hämta upp Angie och Filippa och sedan ta med dem hem till mig. Där jag handlat för att vi skulle kunna ha värsta brunch för hela gänget med nybakat bröd, äggröra, bacon, melon, kaffe, våfflor och massa annat gott. Till och med champagne stod på kylning.

Men vad händer?

De missar planet!

Men jag antar att vi är mer besvikna än dem. Inte helt fel med några extra dagar kan jag tänka.

Själv sitter jag nu här ensam med en massa jäkla bacon…
Sånt är livet, vissa får bonussemester andra bonusbacon.

Jaha, sa var man kvar i NYC for nagra dagar till da!! Inte for att jag sjalv, eller nagon annan i min omgivning nog ar forvanade..
Men jag maste papeka att den har gangen var det faktiskt inte mitt fel!!
Och jag var INTE full heller for den delen.. Bara rejalt bakis, men det ar ju inte alls samma sak!

Sa, vad ska man saga, det var ju inte som att jag egentligen ville hem, men att jag for en gangs skull fick som jag ville ar ju javligt markligt!

Kanske har min tur vant nu!

Kanske nasta gang jag kollar pa mitt konto sa har jag 40 miljoner istallet for -40 kr..

Kanske nasta gang jag vaknar sa ar jag tillbaka i LA och njuter av varmen pa stranden!

Sen finns det ju saklart andra saker som jag onskar ska ga i uppfyllelse, men det haller jag for mig sjalv ett tag till :)

Sa ikvall blir det att gora stan i NY med Marie och David! Och man vet ju aldrig hur det kommer sluta!

Over and out!

Jag har funderat ett tag nu på att bleka tänderna. Tycker det ser så fräscht ut, speciellt till en sommarbränna.

Men efter att ha träffat Eva häromdagen, som just gjort en tandblekning, är jag tveksam…

”Får se då!” sa jag ivrigt.

Eva ger mig då ett sådant där likgiltigt smilegubbe leende, ni vet, som ett rakt streck bara. Med enbart läpparna försiktigt särade så att ungefär tre millimeter av hennes nyblekta tänder syntes.

Hon berättade hur det hade gått till och under hela tiden hon pratar håller hon ena handen framför munnen.

Jag fick veta att det kan göra ont om man inte kostar på ordentlig bedövning och att det även kostar en del. Så jag var inte helt övertalad om det var värt det, så jag bad om ett nytt leende.

”Nää” fnissar Eva, men ger mig tillslut ett halvdant två sekunders leende, då kanske fyra millimeter att gaddarna skymtade denna gång.

Men hallå! Eva! Vad är vitsen med att bleka tänderna om man inte tänkt gå runt och blända folk med sitt leende?!

Det är som att färga håret och sedan dra på sig en gigantisk mössa, eller skaffa sillisar och sedan börja klä sig i tjocka täckande hoodtröjor.

Skärpning!

Idag tog jag med Lilla T in till stan för att luncha med min finaste Eva.

Då jag spenderat en halvtimme åt att leta upp och åka fyra olika hissar för att ta mig upp från perrongen till centralen med dubbelvagnen, kände jag mig en aning irriterad. Men självklart vände det så fort jag träffade Eva, solen själv. Som vanligt bubblade hon på om det ena efter det andra, medan T ständigt avbröt oss genom att kasta olika föremål i backen åt oss att plocka upp.

”Det här måste vara meningen med livet!” sa Eva och nickade åt min dotter.

”Ja, det är i alla fall bra för magmusklerna”, sa jag och böjde mig för sjunde gången för att hämta upp locket till nappflaskan.

Efter en mysig lunch följde jag med Eva till kontoret, samtidigt som T började gnugga sig i ögonen och gossa med sin snuttefilt.

”Åh, nej du får inte sova nu när mamma ska visa upp dig för sina jobbarkompisar!” sa jag och lyfte upp henne på armen.

Så stolt trippade jag runt och visade upp min lealösa unge, med halvslutna ögon och drogad blick.

Kan detta ha bättrat på min mammaimage? Tveksamt!
Men det var väldigt roligt att se alla i alla fall!

         Min solstråle ;)

Fult ös, medvetslös!

Idag hade jag planer på att möta upp Veronica och hennes pojkvän GH. Hon skulle ringa när hon vakande. Men jag förstod snabbt att det inte handlade om samma tid som vi småbarnsföräldrar vaknar. Så efter att jag lämnat AK på dagis fortsatte jag upp till centrum.

Där stötte jag av en slump på Tina och Emil som alltid är lika glad. Så vi gjorde sällskap i några affärer. Jag skulle som vanligt inte köpa något, men det är ju så lätt att synda. Ännu lättare när man entusiastiskt får bekräftat att ”Ja, det där är ett riktigt klipp!” av Tina samtidigt som jag i min tur hejar på henne med ”Det där skorna kommer du ha så stor användning för”. Visserligen kanske inte den kommentaren inte värt så vidare mycket då den kommer från någon som mestadels bara äger skyhöga opraktiska klackskor som står i garderoben och samlar damm. Men det funkade!

Klockan ett ringde Veronica, då hade hon vaknat. Ja, vad var det jag sa?!

Så jag hämtade AK och så träffades vi på en picknick vid Soluret.

Veronica hade berättat att GH var väldigt barnkär, men om det var någon som blev kär så var det Anton i GH. Så de två sprang runt och spelade fotboll och hoppade omkring medan Tilde ena stunden kämpade för att hinna ifatt dem och bollen, för att i nästa stund göra en tvärvändning och skynda sig fram till filten där vi satt och börja tigga till sig bullar från Veronica. Så med den barnpassningen kunde jag själv sträcka ut mig på filten och bara njuta av solen. Me like!

Efter en stund kom Jessie och joinade oss och ännu senare även Jonas.
Så det blev ännu än lång skön dag i solen...

Som att blicka in i framtiden 13år; tonårs Tilde ”Ja ba hallå!”


Anton demonstrerar sin pinn-mustasch.


Veronica & Tilde.


Gruppbild på fotbollslaget.


Veronica & GH.
Foto: Anton Kingston

Här kommer vårt klipp och motivering;

Klippet är på när Anton Kingston, vår son och familjens entertainer dansar loss, enbart 14 månader gammal. Nästan varje dag sker något nytt upptåg som man önskar att man kunde fånga med en schysst kamera. Något som vi är i stort behov av med kvalitén på detta klipp att döma ;)

Eftersom sonen dessutom kastat pappas telefon i backen nyligen, så den gick sönder, vore det ju dessutom himla coolt om han med sitt klipp kunna gottgöra pappa med att vinna en ny telefon
- en Xperia™ arc! ^^

Vuxna brukar alltid nämna det där med att ”ha barnasinnet kvar” som någonting positivt.

Men vad är det för barnasinne man syftar på? Det kan ju knappast vara sinnet på en treåring, för de är ju inte vid sina sinnens fulla bruk.

Å det menar jag – fast roat med en massa kärlek och respekt.

Men i deras små skallar är det ett sådant virrvarr av fantasi blandat med verklighet att jag ibland inte tror att de själva vet skillnaden.

Ena stunden kan treåringen filosofera högt och man imponeras av dennes insiktsfulla och djupa tankar, för att i nästa sekund kasta in en dinosaurie i resonemanget som slukar allt annat. Inget konstigt med det!

Imorse kom Anton Kingston in till vårt sovrum, där lillsyrran redan befann sig, och så mornade vi oss en stund innan jag tyckte att det var dags att gå upp och göra oss i ordning.

”Jag är hungrig, jag vill äta frukost!” sa jag till AK.

”Du vill äta min hjärna?” sa AK från ingenstans med uppspärrade ögon.

”Nä, jag hade mer tänkt mig kaffe och macka”, sa jag.

”Du vill göra macka av min hjärna!” konstaterade han utav det och for upp ur sängen.

Jag masade efter och slängde på mig morgonrocken och lyfte upp Lilla T på armen.

”Åh neeeeeeeeej, ta mig inte!” vrålade AK och sprang sicksack framför oss på sina smala kycklingben.

”Anton, om du inte slutar skrika kommer jag äta upp dig på riktigt”, hotade jag.

”Nej gör inte det! Gaaahhh!!”

”Sluta skrik!”

”Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!”

AK störtar med skräckblandad förtjusning in under köksbordet för att ta skydd.

Jag hasar efter, släpper ned syrran på golvet och börjar göra i ordning frukost.

”Kom, göm dig här med mig!” manar Anton henne, och hon kryper genast dit under, glad att bli inviterad i leken.

När frukosten är färdig tycker jag att de kan komma fram därifrån. Icke!

”Våra hjärnor, våra hjärnor!” ojar sig AK.

”Jag ska inte äta era hjärnor!” lovar jag och försöker dra ut dem därifrån.

Lilla T får jag tillslut tag i och lyfter upp henne under sprattlande protester, men AK gör sig omöjlig.

Efter tio minuters lirkande…

”Nu kommer du ut!” ryter jag.

Vilket såklart inte var till någon nytta.

Fyrtio minuter senare.

Jag och T har ätit, badat, klätt på oss och är redo att gå.

AK sitter fortfarande under bordet i sina kalsonger.

Då började jag faktiskt känna mig som det där monstret han såg mig som.

Mitt tålamod var slut och jag tog honom helt enkelt under armen och bar ut honom därifrån, tvingade på honom kläder och satte honom i vagnen och körde iväg till dagis.

När vi kommer fram till dagis drar AK plötsligt igång att snyfta och då vi närmar oss en fröken lyckas han klämma fram några ynka krokodiltårar.

”Vad är det som har hänt Anton?” frågar hon.

”Min mamma…”, snyft, snyft. ”Min mamma, hon vill… Hon vill äta opp määäj!!”

Så det där med barnasinnet - Tack, men nej tack!

Detta klipp med komikern Jim Breuer beskriver så klockrent den fantasivärld vi småbarnsföräldrar sugs in i av våra barn. Ungefär 2.02 in i klippet blir det som bäst ;)

Tänk att min minsta älskling fyller ett år idag! En stor dag!
Grattis Tilde Noelle!

Världens bästa ettåring!

Dj Crona


Me & Babe

Dagen böjade ju bra i alla fall, eller? Jag sitter och kollar på Vem vet mest samtidigt som jag väntar på att spagetti vattnet ska börja koka. Då känner jag plötsligt en konstig lukt, men jag ignorerar den i tron om att det kanske är något utanför min balkong.

Men som blir det likson lite rökigt, så jag går in och kollar vad fan det är som händer!

Smart som jag är har jag satt på fel platta, och på den plattan ligger en stekspade, och brinner!!!

Men som tur var stod ju kastrullen med kallt vatten där brevid, så enkelt och lätt med en tång slängde jag bara ner den brinnande stekspaden där =)

Jag hade ändå haft den rätt länge...

         

Det blev ju inga nya sneakers under min USA vistelse! Som vanligt så fastnar jag vid klackarna istället och sen ooops, råkade pengarna ta slut??!!!
Så det blir att köpa ett converse här i Sverige istället, och beställa mina Apple Bottoms på nätet :(

Och sen hittade jag dom här! Hur kan man inte fastna!!
Nästan lika bra som ett par löackar, nästan... ;)

Från: Christian Loubotin

Dagens låt!
Enjoy!

Dagens låt, Södra sidan, men södra sidan...

Inte för att jag inte  diggar söder, men vad fan!! Jag är en västerorts brud så grabbar! En ny låt snart tack =)

Vi Måste ju visa vilka som äger ;)

Jag har i alla fall bestämt mig för att spara ut luggen och köra lite wild N Out igen!

Jag menar, det är snart sommar, så dagarna på stranden kommer bli lättare, man kan göra lite roligare flätor till utekvällarana, ja you know!

Och det bästa av allt är att man bara kan klippa av skiten igen sen =)

Det jobbiga nu är att min lugg hunnit bli sådär halvlång och jobbig! Den är bara i vägen hur jag än gör, jag blir gaaaalen!

Så är det fredag kväll, man är ensam hemma, uttråkad så kan det lätt bli såhär!
Frågan är om jag nånsin kommer gå ut i nåt av det!!!

Införskaffade lite nya lack på semsestern, vad tycks?

Från: Sephora, OPI



PS, snuset i bakgrunden är inte mitt, men enda last just nu är ciggaretter =)
Illa nog!

Har precis vaknat i Stockholm men är fortf i New York mode...

Så har denna resa nått sitt slut.. Lite för snabbt skulle jag vilja säga, men förhoppningsvis så går tiden snabbt till nästa semester!!

När jag precis börjat känna mig som människa igen så ringer det på dörren. WTF tänkte jag, är det nån surprise på gång? Icke då!
Var bara hyresgästföreningen som ville chitchatta lite, och han var så jävla trevligt så han har säkert lurat skiten ur mig hahah!

Men det visade sig att han snart skulle åka till LA =) Gud vad jag önskar att han sa "Och för att du är ny kund hos oss så bjuder vi även dig på en resa till LA!"

Well well, jag får väl fortsätta drömma mig tillbaka istället!

Dagens låt hade jag tänkt skulle vara Look at me Now med Chris Brown och grabbarna, men Sofia var lite för snabb! Den var nämligen en av resans ultimata låtar! Så jag slår väl till med en av dom andra istället!

Varje gång jag hör den här så är det enda jag ser en glad Martina, The dancing Queen Numero Uno!

Ja, idag var det alltså tänkt att Angie och Filippa skulle komma hem från USA.

Angie sa innan hon åkte att hon förväntade sig att vi alla skulle stå på Arlanda och välkomna henne och sedan ta med henne på en heldag och kväll för att få henne in i rätt tidzon igen.

”Ja, ja!” sa vi och skrattade och himlade med ögonen.

Men i smyg var det just det vi planerade. Så tanken var att sykonen skulle ta en taxi ut till flygplatsen för att hämta upp Angie och Filippa och sedan ta med dem hem till mig. Där jag handlat för att vi skulle kunna ha värsta brunch för hela gänget med nybakat bröd, äggröra, bacon, melon, kaffe, våfflor och massa annat gott. Till och med champagne stod på kylning.

Men vad händer?

De missar planet!

Men jag antar att vi är mer besvikna än dem. Inte helt fel med några extra dagar kan jag tänka.

Själv sitter jag nu här ensam med en massa jäkla bacon…
Sånt är livet, vissa får bonussemester andra bonusbacon.

Jaha, sa var man kvar i NYC for nagra dagar till da!! Inte for att jag sjalv, eller nagon annan i min omgivning nog ar forvanade..
Men jag maste papeka att den har gangen var det faktiskt inte mitt fel!!
Och jag var INTE full heller for den delen.. Bara rejalt bakis, men det ar ju inte alls samma sak!

Sa, vad ska man saga, det var ju inte som att jag egentligen ville hem, men att jag for en gangs skull fick som jag ville ar ju javligt markligt!

Kanske har min tur vant nu!

Kanske nasta gang jag kollar pa mitt konto sa har jag 40 miljoner istallet for -40 kr..

Kanske nasta gang jag vaknar sa ar jag tillbaka i LA och njuter av varmen pa stranden!

Sen finns det ju saklart andra saker som jag onskar ska ga i uppfyllelse, men det haller jag for mig sjalv ett tag till :)

Sa ikvall blir det att gora stan i NY med Marie och David! Och man vet ju aldrig hur det kommer sluta!

Over and out!

Jag har funderat ett tag nu på att bleka tänderna. Tycker det ser så fräscht ut, speciellt till en sommarbränna.

Men efter att ha träffat Eva häromdagen, som just gjort en tandblekning, är jag tveksam…

”Får se då!” sa jag ivrigt.

Eva ger mig då ett sådant där likgiltigt smilegubbe leende, ni vet, som ett rakt streck bara. Med enbart läpparna försiktigt särade så att ungefär tre millimeter av hennes nyblekta tänder syntes.

Hon berättade hur det hade gått till och under hela tiden hon pratar håller hon ena handen framför munnen.

Jag fick veta att det kan göra ont om man inte kostar på ordentlig bedövning och att det även kostar en del. Så jag var inte helt övertalad om det var värt det, så jag bad om ett nytt leende.

”Nää” fnissar Eva, men ger mig tillslut ett halvdant två sekunders leende, då kanske fyra millimeter att gaddarna skymtade denna gång.

Men hallå! Eva! Vad är vitsen med att bleka tänderna om man inte tänkt gå runt och blända folk med sitt leende?!

Det är som att färga håret och sedan dra på sig en gigantisk mössa, eller skaffa sillisar och sedan börja klä sig i tjocka täckande hoodtröjor.

Skärpning!

Idag tog jag med Lilla T in till stan för att luncha med min finaste Eva.

Då jag spenderat en halvtimme åt att leta upp och åka fyra olika hissar för att ta mig upp från perrongen till centralen med dubbelvagnen, kände jag mig en aning irriterad. Men självklart vände det så fort jag träffade Eva, solen själv. Som vanligt bubblade hon på om det ena efter det andra, medan T ständigt avbröt oss genom att kasta olika föremål i backen åt oss att plocka upp.

”Det här måste vara meningen med livet!” sa Eva och nickade åt min dotter.

”Ja, det är i alla fall bra för magmusklerna”, sa jag och böjde mig för sjunde gången för att hämta upp locket till nappflaskan.

Efter en mysig lunch följde jag med Eva till kontoret, samtidigt som T började gnugga sig i ögonen och gossa med sin snuttefilt.

”Åh, nej du får inte sova nu när mamma ska visa upp dig för sina jobbarkompisar!” sa jag och lyfte upp henne på armen.

Så stolt trippade jag runt och visade upp min lealösa unge, med halvslutna ögon och drogad blick.

Kan detta ha bättrat på min mammaimage? Tveksamt!
Men det var väldigt roligt att se alla i alla fall!

         Min solstråle ;)

Fult ös, medvetslös!

Idag hade jag planer på att möta upp Veronica och hennes pojkvän GH. Hon skulle ringa när hon vakande. Men jag förstod snabbt att det inte handlade om samma tid som vi småbarnsföräldrar vaknar. Så efter att jag lämnat AK på dagis fortsatte jag upp till centrum.

Där stötte jag av en slump på Tina och Emil som alltid är lika glad. Så vi gjorde sällskap i några affärer. Jag skulle som vanligt inte köpa något, men det är ju så lätt att synda. Ännu lättare när man entusiastiskt får bekräftat att ”Ja, det där är ett riktigt klipp!” av Tina samtidigt som jag i min tur hejar på henne med ”Det där skorna kommer du ha så stor användning för”. Visserligen kanske inte den kommentaren inte värt så vidare mycket då den kommer från någon som mestadels bara äger skyhöga opraktiska klackskor som står i garderoben och samlar damm. Men det funkade!

Klockan ett ringde Veronica, då hade hon vaknat. Ja, vad var det jag sa?!

Så jag hämtade AK och så träffades vi på en picknick vid Soluret.

Veronica hade berättat att GH var väldigt barnkär, men om det var någon som blev kär så var det Anton i GH. Så de två sprang runt och spelade fotboll och hoppade omkring medan Tilde ena stunden kämpade för att hinna ifatt dem och bollen, för att i nästa stund göra en tvärvändning och skynda sig fram till filten där vi satt och börja tigga till sig bullar från Veronica. Så med den barnpassningen kunde jag själv sträcka ut mig på filten och bara njuta av solen. Me like!

Efter en stund kom Jessie och joinade oss och ännu senare även Jonas.
Så det blev ännu än lång skön dag i solen...

Som att blicka in i framtiden 13år; tonårs Tilde ”Ja ba hallå!”


Anton demonstrerar sin pinn-mustasch.


Veronica & Tilde.


Gruppbild på fotbollslaget.


Veronica & GH.
Foto: Anton Kingston

Här kommer vårt klipp och motivering;

Klippet är på när Anton Kingston, vår son och familjens entertainer dansar loss, enbart 14 månader gammal. Nästan varje dag sker något nytt upptåg som man önskar att man kunde fånga med en schysst kamera. Något som vi är i stort behov av med kvalitén på detta klipp att döma ;)

Eftersom sonen dessutom kastat pappas telefon i backen nyligen, så den gick sönder, vore det ju dessutom himla coolt om han med sitt klipp kunna gottgöra pappa med att vinna en ny telefon
- en Xperia™ arc! ^^

Vuxna brukar alltid nämna det där med att ”ha barnasinnet kvar” som någonting positivt.

Men vad är det för barnasinne man syftar på? Det kan ju knappast vara sinnet på en treåring, för de är ju inte vid sina sinnens fulla bruk.

Å det menar jag – fast roat med en massa kärlek och respekt.

Men i deras små skallar är det ett sådant virrvarr av fantasi blandat med verklighet att jag ibland inte tror att de själva vet skillnaden.

Ena stunden kan treåringen filosofera högt och man imponeras av dennes insiktsfulla och djupa tankar, för att i nästa sekund kasta in en dinosaurie i resonemanget som slukar allt annat. Inget konstigt med det!

Imorse kom Anton Kingston in till vårt sovrum, där lillsyrran redan befann sig, och så mornade vi oss en stund innan jag tyckte att det var dags att gå upp och göra oss i ordning.

”Jag är hungrig, jag vill äta frukost!” sa jag till AK.

”Du vill äta min hjärna?” sa AK från ingenstans med uppspärrade ögon.

”Nä, jag hade mer tänkt mig kaffe och macka”, sa jag.

”Du vill göra macka av min hjärna!” konstaterade han utav det och for upp ur sängen.

Jag masade efter och slängde på mig morgonrocken och lyfte upp Lilla T på armen.

”Åh neeeeeeeeej, ta mig inte!” vrålade AK och sprang sicksack framför oss på sina smala kycklingben.

”Anton, om du inte slutar skrika kommer jag äta upp dig på riktigt”, hotade jag.

”Nej gör inte det! Gaaahhh!!”

”Sluta skrik!”

”Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!”

AK störtar med skräckblandad förtjusning in under köksbordet för att ta skydd.

Jag hasar efter, släpper ned syrran på golvet och börjar göra i ordning frukost.

”Kom, göm dig här med mig!” manar Anton henne, och hon kryper genast dit under, glad att bli inviterad i leken.

När frukosten är färdig tycker jag att de kan komma fram därifrån. Icke!

”Våra hjärnor, våra hjärnor!” ojar sig AK.

”Jag ska inte äta era hjärnor!” lovar jag och försöker dra ut dem därifrån.

Lilla T får jag tillslut tag i och lyfter upp henne under sprattlande protester, men AK gör sig omöjlig.

Efter tio minuters lirkande…

”Nu kommer du ut!” ryter jag.

Vilket såklart inte var till någon nytta.

Fyrtio minuter senare.

Jag och T har ätit, badat, klätt på oss och är redo att gå.

AK sitter fortfarande under bordet i sina kalsonger.

Då började jag faktiskt känna mig som det där monstret han såg mig som.

Mitt tålamod var slut och jag tog honom helt enkelt under armen och bar ut honom därifrån, tvingade på honom kläder och satte honom i vagnen och körde iväg till dagis.

När vi kommer fram till dagis drar AK plötsligt igång att snyfta och då vi närmar oss en fröken lyckas han klämma fram några ynka krokodiltårar.

”Vad är det som har hänt Anton?” frågar hon.

”Min mamma…”, snyft, snyft. ”Min mamma, hon vill… Hon vill äta opp määäj!!”

Så det där med barnasinnet - Tack, men nej tack!

Detta klipp med komikern Jim Breuer beskriver så klockrent den fantasivärld vi småbarnsföräldrar sugs in i av våra barn. Ungefär 2.02 in i klippet blir det som bäst ;)

Tänk att min minsta älskling fyller ett år idag! En stor dag!
Grattis Tilde Noelle!

Världens bästa ettåring!