♦ Vista Fashionhood

Vi har fått en del frågor om oss själva och om bloggen och nu tänkte jag att det var god tid för oss att besvara några av dem…

Hur träffades ni?

En påsk för x-antal år sedan föddes jag och på den tiden fick man ligga kvar ett par dagar på BB.

Så en eftermiddag då en barnmorska tagit hand om mig för att låta mamma sova en stund kom hon tillbaka med två bebisar.

”Här kommer jag med flickorna Sundqvist”, sa hon glatt.

Mamma hoppade nästan ur sängen. Hade hon varit i en sådan dimma efter förlossningen att hon inte ens hade insett att hon fått tvillingar, tänkte hon förskräckt.

Sedan såg hon att kvinnan i sängen bredvid hade precis samma förskräcka min, Angelicas mamma.

Det hela var alltså bara ett stort sammanträffande, två små jämngamla flickor med samma efternamn i samma rum på BB och som dessutom var relativt lika till utseendet. (Jag var dock lite skärare med bredare näsa, och jag är fortfarande lite skärare och har bredare näsa).

Jag hade alltså inte fått en tvillingsyster, däremot en vän för livet…

Varför heter bloggen Vista Fashionhood?

Vista Fashionhood kommer dels från just det faktum att vi har samma efternamn. Sundqvist förkortades till enbart slutstavelsen ”Vist” och fick ett ”a”. Fashion ville vi ha med i namnet för vår först tanke var från början att bara driva en ren modeinriktad blogg, detta har dock spårat ut i personliga historier och pinsamheter. Som allt annat vi gör. Fashion fick bli Fashionhood då vi ändå ville visa att vi inte är några rika modelejon utan kommer från förortshooden, men att man faktiskt kan ha stil och koll på läget ändå ;)

Vad inspirerar er?

Jag tror jag kan tala för oss båda när jag säger att vi inspireras av starka personligheter som vågar gå sin egen väg. Inte bara när det gäller mode utan allt här i livet.

Att möta andra kreativa människor är en stor drivkraft till det vi själv gör eller vill göra.  
Andra inspirationskällor är; musik, film, konst och resor.

Är det något annat ni undrar över får ni väl ta modet till er och fråga ;)

You're trippin', stumblin', flippin', fumblin'...
Så... Vem är han..?
;)

Att vara både mammig och glammig, går det?

Nja, tveksamt. Men här kommer i alla fall fyra tips till er andra mammor som försöker behålla stilen och kämpar för att inte sugas ner helt i mjukisbyxträsket. Klicka här för att komma till inlägget.

Att det gått tio år känns ofattbart. Men likt varje år besökte vi minneslunden, jag, Angelica och grabbarna grus från högstadietiden. Det kändes sorgset men också väldigt fint. Som om vi hedrade hans minne genom att vara där, vi, tillsammans.

”Alltid saknad, aldrig glömd”, var de ord som upprepades, och så är det verkligen.

Efter att ha tänt ljus och skänk några extra tankar åt vår vän bestämde vi oss för att fortsätta kvällen tillsamman. Det blev biljard och massa snack om vad alla gör numera och allt knas vi hittat på i våra dagar.

Det dröjde inte länge för oss att bli nostalgiska, då en historia efter den andra avlöste varandra.

Jag gick därifrån med ett leende på läpparna fylld av alla de minnen som aldrig kommer att dö.

Du är alltid saknad, aldrig glömd!

Ja, som Angie skrev var det alltså middag hos mig och J i lördags.

För det är sådant vuxna gör, bjuder på middag, och jag antar att vi börjar bli vuxna så nån gång måste vi väl börja agera därefter…

Så vi gjorde allt det där ”vuxna” – storhandlade, lagade mat och dukade med servetter i glaset och allt!

Temat var Mexico och tacos serverades så självklart blev den första skålen en shot Tequila.

Därefter rasade vuxenpoängen ganska snabbt... Tequila verkar ha den effekten.

Då den flaskan var slut öppnade T Absinten, Nate öppnade munnen och droppade kvällens snusk snackis och B öppnade Rapstar som vi fått i julklappar och visade att han kunde leverera.

Angie slängde snabbt upp en hiphophand i luften och välte en drink och därmed hade alla spår utav att försöka vara vuxna suddats ut helt och hållet..!

Blev inte covergirl denna gång, men istället kan jag lägga till mig titeln som pingpongproffs (alltså inte den snuskiga sorten!).
För visst ser det ut som om jag kan det där med pingis, har inte ens ögonen på bollen – skillat ;)

Fotograf: Robert Eldrim

Igår var det ELLE-galan, årets stora modefest då alla fashionistas dyker upp iklädda sina snyggaste outfits.
Så vad kunde man då få se på röda mattan?
Förutom de glansiga tygerna och metallic färgerna dominerade helt klart en ny (men återkommande) trend...
– Den utsvängda byxan!

Hot or not?
Vad tycker Ni?

Jahapp, som om det inte vore nog att jag antagligen kommer betraktas som en galning av mina grannar framöver (läs om min galna morgon här!). Så finns det tydligen risk för att jag ska drabbas av fysiska och psykiska komplikationer i framtiden.

Ja i alla fall om man ska tro testet om självkänsla som jag nyss gjorde...

Jag gjorde mest på skoj då jag anser mig ha ganska bra självkänsla. Självklart är självförtroendet inte alltid på topp, men jag är ändå ganska säker på vem jag är och vill vara även om jag är mänsklig och klantar mig ibland.

Men såhär blev mitt resultat;

”Dina höga svars poäng indikerar att du inte verkar ha något bra förhållande till dig själv, det finns risk att du ska drabbas av fysiska och psykiska komplikationer. Det behöver inte leva med dålig självkänsla. Kognitiv terapi har visat effektivt för att bättra på självkänslan.”

WTF?! Tydligen ska man svara nej på frågor som;

En viktig faktor för att mäta mitt värde som person är hur bra jag utför mitt arbete?

JA! Har jag missförstått det hela med att vara en god medarbetare?

Vilken chef värderar inte en anställd som utför sitt arbete till det yttersta högre? Både som person och rent pengamässigt!

Vilken kollega vill inte ha schyssta medarbetare?

Vilken sambo eller partner vill inte ha en respektive som gör sitt bästa för att hjälpa till att dra hem pengar till hushållet?

Det är väldigt viktigt för mig att andra inte ogillar mig?

JA! Självklart vill jag inte att någon ska ogilla mig! Jag försöker hålla mig på god fot och visa respekt för alla, även de jag har svårt att förstå mig på. De handlar inte om att ha ”dålig” självkänsla utan att försöka vara en ”god” person med hög moral. Har jag fel?

Jag har mycket svårt för att visa vilka svagheter jag har?

JA! Att visa sina svagheter är att visa sig sårbar. Sårbar är jag ändå! Jag anstränger mig hellre för att visa mina styrkor. Att jag inte är perfekt är ganska uppenbart, men jag har ändå perfektion som mitt mål. De ger mig styrka att alltid ge det lilla extra och aldrig ge upp!

Trots att det är ett gäng grubblande terapeuter som sammanställt detta test verkar de inte riktigt ha tänkt igenom dessa frågor innan de publicerade det…

Testet hittar du här!

Trots att jag är spinking som en pinne älskar jag god mat! Att behöva laga den är dock inte lika roligt. Men igår hade jag sådana cravings för potatisgratäng och beasås att jag bara var tvungen att ställa mig i köket. Då J jobbar jour tänkte jag att jag kunde göra matlåder av resten, och tada så skulle man ha mat så det räckte och blev över.

När jag står där och skalar och hackar och är förbannad. Ja, alltså jag blir alltid ilsken då jag skalar potatis och dammsuger, det är nog tonårsrebeln inom mig som vägrar lämna min kropp. Då ringer i alla fall Angie och frågar om hon, Natalie och syrran kunde komma över. Självklart!

Det skulle garanterat göra mig på bättre humör!

Jag frågade om de ville ha man, men neeej, de var inte hungriga...

En timme efter att de kommit var dock hela potatisgratängen, allt kött och beasås slut.

Dessutom gick Natalie, som just lärt sig hur en Sodastrem fungerar till att vara nybörjare till att bli sodamaster då hon sprang ut i köket ungefär en gång i timmen och bubblade mer Cola.

Så efter att ha ätit mig ur huset drog Angelica och Veronica som sagt för att titta på bio. Jag och Nate gjorde oss istället lite dipp och chips (och Natalie bubblade såklart lite Cola) och slog oss ned i soffan för att kolla Law Abiding Citizen. En av mina absolut favorit filmer från förra året (eller är den kanske från 2009?). Så har ni inte sett den ännu, se den NU!!

Ännu en gång imponerar Angie med att visa att hon har koll på det senaste inom modet, innan alla andra!

För vad fanns idag i ett stort uppslag i Sofies Mode..? Jo, de gröna YSL klackarna Angie lade upp redan innan jul här på bloggen!

Så nu vet ni alla fashion victims, this is the place to be ;)

För ett tag sedan när jag zappade runt mellan TV-kanalerna fastande jag för ett reportage som handlade om skillnaden mellan gifta och singlar. Hur de mår beträffande hälsa, psykisk och fysik, samt om de själva ser sig som lyckligare.

Forskningen hade visat att gifta män har det bättre än singel män.

De lever längre, har bättre hälsa, sannolikheten att de hamnar i ett beroende är lägre och de anser sig själva vara lyckligare.

Jamen då så! Då är det väl som i sagorna att så fort man får sin drömprins och en ring på fingret så kan man leva lycklig i alla sina dagar..!

Men sedan redovisades resultatet för kvinnor. Då visade de sig att gifta kvinnor inte lever lika länge, har sämre hälsa, sannolikheten att de hamnar i ett beroende är större och de anser sig själva inte vara lika lyckliga som sina singelsystrar…

Humm, I wonder why??

Vad tror Ni?

Var ju som sagt och shoppade idag inför Nyår...

Jag trodde häromdagen att jag hade min outfit klar, men då jag visade Mr J mina paljettleggings blev jag kallade hippe.

Jahapp, tur att man sparat kvittot för en gång skull då! Så tillbaka på noll alltså med inget annat val än att ge mig ut och trängas med alla andra stressade nyårs shoppare! För visst vill man vara snygg för sin man..?!

Det enda jag visste var att temat för vår kväll var ”too much” och att jag verkligen ville införskaffa ett par nya röda high heels.

Jag, Angie och Jessie sprang i varenda butik enbart för att inse att allt snyggt redan var utplockat. Inget glittrigt och inga röda klackar!

Det enda jag hittade var en klänning som jag inte hann pröva men som såg snygg ut på galgen. Och ytterligare ett O.P.I nagellack, för de är ju så snygga! Fast lite väl dyra (150kr) för en som aldrig använder nagellack!
Men det är ju aldrig försent att börja ;)

Hur som helst kom jag hem lite smått besviken, men han inte börja beklaga mig för J då han på en gång försvann ut för att ge sig iväg för att göra sin nyårs shopping.

Men när han kommer hem och jag ska sätta igång och gnälla räcker han över en kartong. Å ladys, min dude kan sina grejer, för vad var det inte om ett par röda high heels..!!

Det är inte ofta det är roligt att åka buss. Men idag när jag klev på bussen, efter att ha varit och shoppat med Angie och Jessie, önskade busschauffören alla som klev på god fortsättning. Förvånad och glad åt detta ovanliga bemötandet slog jag mig ned bakom några pälsbeklädda äldre damer i hatt.

Då alla klivit på och tagit plats fortsa tta busschauffören imponera genom att önska alla en trevlig resa och passade på att informera att SL remsorna inte kommer att tas bort vid årsskiftet utan gälla även hela 2011 också.

Då det var längesedan jag köpte en remsa var det inte något som jag ens hade vetat om.

Men för damerna framför mig var detta en lycklig nyhet då de gav ifrån sig ett lyckotjut och en av dem slängde till och med av sig sina strutshandskar och började ivrigt applådera.

”Bra SL!” utropade hon.

”Ja, heja!” sa väninnan och började klappa händerna hon med.

”Ja för det här tramset med att man ska skicka meddelanden från sin bärbara telefon, det förstår jag mig inte på!” sa den tredje.

Jag blev full i skratt och fick anstränga mig för att inte börja fnissa för mig själv. Dels bara för att de var så söta i sina hattar, dels att de applåderat och dels de att de kallar mobilen för ”bärbar telefon”. Sött!

Undra vad det är för nymodigheter man själv inte kommer förstå sig på i framtiden, tänkte jag.

Sedan slog det mig… Jag har visserligen en ”bärbar telefon” men någon iPhone har jag inte, inte ens en iPod! Jag förstår mig inte på grejen med Facebook, för att inte tala om Twitter.

Är jag redan nu för tantig för att hänga med i tekniken?

Kanske lika bra att jag går och köper mig en hatt och joinar damerna på bussen..!

Dags att uppgradera den bärbara eller skaffa hatt??

Snacka om att jag har generösa vänner med god smak. Hur snygga är inte dessa handskar Nate gav mig i julklapp?!
Snön kommer smälta när jag nu går ut i mina nya heta skor och handskar..!

Imorse kom Angie över på frukost och julklappsutdelning.

Och man kan ju inte säga något annat än att hon verkligen gjorde heder åt sin Gudmors titel genom att skämma bort AK med ett trumset och lilla Noelle med smycke och leopardskor.

Att vi till varandra köpt skor båda två bevisar ju bara att great minds think alike!

Kanske nått att ta på inför Nyår?

Mina fina
– Gillar speciellt mönstret och gulddetaljen längst fram.
Snyggt både till vardags jeansen och till en mera uppklädd outfit.

Angelicas glittriga
– Kan ju vara roligt att ha något annat än stilletter och haka på trenden med tjockare klack, tänkte jag.

Hade ni varit snälla i år? Kom Tomten med några paket?

Tydligen hade jag varit det, eller så är det som min son säger – att Tomten kommer till de som är ”tuffa” också..!

Jag fick både en mysig julafton med nära och kära och det jag önskat mig allra mest… En Canon systemkamera! Love it! Så nu jäklar bloggen ska det komma upp bilder ;)

Jag och J har skapat vår egen lilla jultradition som består utav att vi kvällen innan julafton sätter oss ned och skriver en julrap till allas paket.

Jag vet att det kallas julrim! Men vi kallar det rap – för vi är så jäklar ghetto och levererar helt sjuka rhymes… Tycker vi just då de skapas i alla fall med några koppar glögg som gått rakt upp i knoppen.

Får se vad det blir för genialiska texter som uppstår ikväll…

Det här är några från vår julrap förra året, kan ni gissa vad de fick?

Till J’s mamma

Du önskade dig julens dyraste sak

För att matcha din exklusiva kaffesmak

Så vi sökte land och rike

Denna hitta vi i ett dike

Be Roffe komma med den på sängen

Nej det är inte ett par pungörhängen

Till syrran

Lilla söta Maja

Vi tänkte köpa dig lite braja

Men då sa mamma ajabaja

Så det blev något annat kan du väl hajja

Till min mamma och pappa

Ni som inte har några barn hemma kvar

Men ändå har dåligt med förvar

Här får ni något utav oss

Kanske en gigantisk legokloss?

På den kan man vila sin bak

Men ajabaja det är ingen sexleksak

Det blir som en liten följetång det här om ens personlighet.
Jag håller med Angie... Men med risk att låta som ett eko av Oprah tror jag att ”vem man är” handlar om ens tre personligheter:

·         Den personen man beter sig som…

·         Den personen som andra uppfattar en som…

·         Och den personen som man själv önskar att man var…

Ju närmare dessa tre personligheter är varandra, desto lyckligare är man.

Så kanske jag måste sluta se mig själv som Askungen för att andra inte ska behandla mig som Askungen!

Och Angie kanske ska sluta se sig själv som Belle i Skönheten och Odjuret för att slippa locka till sig ”odjur”…

Tänk på den ;)

Har vi alla tre presonligheter?

Det har varit dålig blogg uppdatering från min sida… Sorry dudes!

Medan Angie hunnit växla karriär både en och två gånger (från knarklangare till duettsångerska med Bruno Mars) känns det som jag själv mest tjänstgjort som mentalskötare/dagisfröken/städerska.
Med andra ord – mamma.

Då kidsen turats om att vara sjuka har jag knappt kunnat lämna huset på flera dagar. Detta gör en rastlös själ som mig själv en aning knäpp(are).

Man vet att man varit instängd för länge när man börjar prata och identifiera sig med karaktärerna i kidsens tecknade filmer.

För då mössen i Askungen yttrade sin sympati för henne i ”arbetsången” då brast det.

”Knappt har hon en stund att vila, Roppar dom och hon får ila…” börjar den.

Är det mig de sjunger om? Tänkte jag. Jag började därför lyssna på texten.

Mössen fortsatte sjunga;

Hela dan får, hon arbeta,
hon får jobba,
hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma
här hon putsar,
där hon sopar,
så snart dom inte ropar,
det är ju hon som knogar
tills hon blir alldeles virrig,
darrig, stirrig.

”Jag är Askungen!” konstaterade jag efteråt.

”Du är inte kungen!” protesterade Anton Kingson.

”Jo, Askungen!” propsade jag.

”Nähä, pappa är kungen!”

J hade inget emot att vara varken kungen eller Askungen. Ass-kungen…