♦ Vista Fashionhood

Så, vi har fått lite kritik för vår dåliga uppdatering på bloggen.

Buhu, det är sant! Förlåt dudes!

Det blir lätt så när den ena av oss jobbar som en galning 24/7 och den andra har fullt upp med två galna kids. Men nu ska det bli skärpning…

Härmed lovar vi att bara bjuda ännu mer på oss själva! Bli bigger, better, faster, stronger! Men hjälp oss!

Vad är det ni vill ha mer av? Vad är intressant läsning? Och/eller vilka frågor känner ni att ni inte fått svar på??

Utmana oss!!

Jag har alltid varit lite av en anti-jul person. Inte ens som barn var jag speciellt mycket för det, aldrig legat vaken och väntat på tomten eller varit speciellt intresserad av att pynta granen.

Men nu när man själv har kids vill man ju inte på något sätt påverka deras julkänsla, så i år har jag riktigt ansträngt mig för att få det lite ”juligt” här hemma.

Julstakar och jultomtar, jag ni vet hela grejen. Men så när jag gick och småstädade idag tyckte jag plötsligt att det såg lite tomt ut här och där. Jodå, mycket riktigt. Jag upptäcker snart att varenda tomte är försvunnen.

Samtidigt ser jag Anton Kingston springa in i sitt rum och han blir snabbt huvudmisstänkt.

”Vad har hänt med alla tomtar?” frågar jag honom.

”Inget!” säger han, vilket har börjat bli hans standardsvar på allt.

”Jag vet ju att det är du, vad har du gjort av dem?!”

”Jag åt upp dom, de är döa bajskorvar i min mage!”

Okej, fint, jag fattar att han inte har ätit upp dem, men borta är de i alla fall.
Ska jag tolka detta som att anti-jul genen gått i arv? Trevligt då det är hem till oss alla ska på julafton.
Men välkommen hem till familjen Grinch då...

aka
 

Första advent idag och snön ligger på marken – Julen är här!

Tyckte därför att det var dags för en lite ny stil här på bloggen för att få in den rätta julkänslan.

FÖRE


EFTER

Så var det dags, K-1 på Hovet! J och hans brorsa hade varit där förra året också, men för mig, som alltid tycks lyckas vara på tjocken (värt varje spya!) så fort det är något stort som händer, var det första gången.

Jag var redo för att få lite blodstänk på mig och skrika rösten hes.

Men efter att ha sett några ronder insåg jag att det inte riktigt var så det gick till.

”Brukar det vara såhär tyst eller?” frågade jag brorsorna och de ryckte på axlarna som svar.

Så var det paus och vi funderade på att dra en bira, då plötsligt någon entrar scenen.

Vem var det om inte självaste Petter! Jag var snabbt uppe på fötter och langade upp videokameran. Plötsligt lyfte taket på Hovet och det blev bara ännu bättre då super heta September joinade honom i ”Mikrofonkåt”. Så jag ber om ursäkt för den skakiga filmningen, men jag var helt enkelt tvungen att slänga upp en näve i luften då och då!

Grymt! Nu var jag taggad och även resten av publiken började komma igång då fighters som till och med jag kände till skulle upp i ringen.

Så jag levde mig in och skrek något när andan låg på. Fast av J’s blick att döma var det helt fel att slänga ur sig kommentaren;

”Snygga glittershorts! Vart har du köpt dem?!”

Men jag försökte i alla fall…

Lär jag mig de rätta fraserna kanske Fighting är min grej, gillar allt omkring också, ringtjejerna och speciellt entréerna med det högt pumpande musiken och elden som sprutade.

Fast kvällens bästa entré bjöd Rickard Nordstrand på!

Tillslut var vi framme vid kvällens sista och största fight Jörgen Kruth VS. Bob Sapp. Det som det snackats om, den stora finalen!

Men vad händer? Se själva…

Bjässen Sapp ger upp efter vad som känns som bara några ögonblick in i första ronden. Mest besviken verkade nästan Kruth själv då han pratade med Paolo Roberto medans Bob Sapp buades ut av publiken.

Så that’s whatsapp ;)

Noelle bankar på brorsans lilla synt medan han själv högt sjunger med i takterna till Blinka lilla stjärna – fast med egen text och melodi.

”Blinka här, stjärna där!” ylar han, och hur mycket jag än älskar honom kan jag inte förmå mig att tycka att det ens är en gnutta vackert. Snudd på outhärdligt faktiskt.

”Har du hör den här låten Whip my hair?” frågar J mig.

”Nä, jag tror inte det… Vem är det som gjort den?”

”Will Smiths dotter och det är riktigt grym! Hon kan ju inte vara gammal alls…” sa han.

Sedan sneglade han på våra kids.

”Blinka här och där och var du är!” vrålar AK medan Noelle har övergått till att försöka äta synten istället för att spela på den.

Så jag antar att vi får styrka musikkarriär från listan på vad vi kan drilla dem till… Next!

Häromdagen ringde en fotograf som tidigare plåtat mig för ett tidningsomslag och frågade om jag var intresserad av ett jobb.

”Ehmm öh?” svarade jag.

Typiskt, inte nog med att han av någon anledning fått för sig att jag är snygg nu skulle han väl tro att jag var dum också!

”Det är till en artikel om Wii sports och jag tycker du skulle passa perfekt!” sa han.

”Alltså jag fick mitt andra barn för ett halvår sedan och jag kan väl inte påstå att jag är en direkt sportig”, kände jag mig tvungen att erkänna.

Men han skrattade bara och frågade om jag kunde komma förbi studion på torsdag (idag).

Så tack vare lite övertalning och en hel del hjälp av familjen kom jag faktiskt iväg dit.

AK lämnades på dagis och skulle hämtas av morfar och syran ställde upp som chaufför, stöd och barnvakt till Lillis.

Maja, syrran,  är riktigt duktig på att köra bil nu och jag kände mig helt trygg att åka med Noelle i baksätet trots att det kommit en hel del snö.

Extra roligt görs färden genom att Maja då och då slänger ur sig kommentarer, som jag tror mest är ägnade till sig själv, men som verkligen är citat tagna från vår far.

”Gör om! Gör rätt!” sa Maja högt till sig själv när vi var framme och hon fick kämpa lite med att parkera.

Jag skulle säkert att retat henne för det om det inte vore för att jag började bli en aning nervös.

”Tänk om han tar en titt på mig och sedan ber mig gå hem!” bävade jag.

”Det kommer han inte göra!” lugnade syrran.

Det gjorde han inte heller och det gick faktiskt ganska bra! Eller ja, jag tror det i alla fall… Han sa att han fått ”bilden” efter en timme och det kändes bra för då började jag faktiskt få lite kramp i mungiporna.

De som tror att det inte krävs något för att bli modell har i alla fall helt fel. Även om jag hade haft utseendet för det tror jag inte att jag hade klarat av det!

”Le stort! Titta åt vänster! Hitta ljuset! Sträck ut höger arm! Glöm inte blicken! Sträck på dig och glöm inte att le! Titta mer åt vänster och släng med håret, men glöm inte att sträcka ut höger arm, hitta ljuset och le!”

Suck…

Alla var där… Alla polare, golare, gangstas, wankstas, rappare, rockare, stekare och så krogens egna stammisfyllon förstås. Anledning att vi samlats var Morgans B-day och upptändanden av en hel del sköna rappare som visade upp sina skills.

Medan J hängde med grabbarna från förr och snackade graffiti hamnade jag som vanligt på dansgolvet med ställets hetaste tjejer. Snabbt blev vi också ställets medelpunkt, vilket inte var så konstigt med tanke på hur grymma Jessica och Melissa är på att dansa. En bidragande faktor kan ju också ha varit Helenas ofrivilliga strippande då knapparna på hennes tröja hade en förmåga att knäppa upp sig själva…

Efter en hel del uppträdanden, danser och skålar stängde stället. Klockan var då tre och jag och J lyckades på något sätt ta vårt förnuft till fånga och tacka nej till efterfesten då vi skulle upp tidigt. Ganska glad för det idag…

Det händer att man tar en bild som verkar vettig just då, men dagen efter… Not so much!

Då var det vetenskapligt bevisat (igen) att ETT glas aldrig blir just ETT glas..!

Meddelande från Nate på fredagen: Ska du med ut på ett glas vin?

Jag tackade nej men frågade dagen efter om hon skulle med ut…

Meddelande från Nate på lördagen; Näe, jag är alldeles för sliten från gårdagen…

Kidsen överlämnades till barnvakterna vid lunch. Sedan dess har jag och J hunnit med att storhandla mat, slösa alldeles för mycket pengar på nya kläder, varit förbi Systemet, åkt hem och duschat och gjort och klara för kvällen. Sedan tittade vi på klockan; 18.30.

Jahapp… Vad skulle vi hitta på nu då..?

Medans jag lockade håret hann J bli sjukt rastlös. Nu spelar alldeles för hög musik och springer runt och gör då och då några breakdance moves (och höll nyss på att ha ned hela TV-väggen) och skyller på att han har ADHD.

”Vafan gör de som inte har kids?” tänkte jag högt.

”Dricker!” menade J.

Så that’s whats up tills festen startar… Ses där!!

Dagens to-do-list:
1.God frukost.
2.Barnvakterna hämtar kidsen.
3.Shopping!!
4.FEST!!

Hello good morning!!

Kaos råder. Ena ungen skriker, den andra vill inte sova. Det är sent, jag är trött, men gör ändå ett försök till att blogga. Vad händer? Datorn hänger sig och allt jag skrivit försvinner!

Jag utbrister en rad fula ord som ej ska yttras framför små oskyldiga barnöron.

J frågar mig vad det är som händer och jag muttrar något onödigt och otrevligt som svar.

Jag är inte på topp…

En timme senare sover tillslut både barnen och J åker för att tanka bilen. Säger han…

För när han kommer tillbaka räcker han mig en röd ros, men kanske bäst av allt; en stor påse chips!

I love my hubby ;)

När jag och Nate kollade på det här klippet på hennes blogg konstaterade vi att det där är kärlek!

Sedan kom jag på att det är precis sådär det ser ut hemma hos oss när kidsen sover. Jodå!

Det händer faktiskt då och då att tonerna av Marvin Gaye’s Let’s get it on strömmar ut ur högtalarna och J kommer fram med sin ”let’s get it on” blick och bjuder upp till dans. Och med det menar jag inga omskrivningar utan att han faktiskt bjuder upp att dansa i vardagsrummet. Det är kärlek =)

Men Nate lade sig dubbelvikt och skrattade! Va fan..! =)

Trippa eller klampa? Det var ju frågan… Efter mycket letande och lika mycket beslutångest gick jag i alla fall och köpte de där bootsen jag först kollat på…

Men självklart blev det ett par att trippa i också ;)

Nu är farmors fina lägenhet till salu.

Någon som är intresserad av 3 rok på Östermalm?
Annonsen hittar du här.

Kom just hem från ännu en sen powerwalk med Nate. Skönt att komma ut och röra götten lite och samtidigt få beklaga sig. Vi har nämligen kommit fram till att vi är gamla, trötta, rastlösa, GLÖMSKA, äter fel mat och är för lång respektive kort (dvärgen och transvestiten).

Men schyyy… Don’t tell anyone!

Jag vakande av att Anton Kingston bokstavligen hoppade på mig.

”Du vaken mamma?” skrek han i mitt öra.

”Ja, nu är jag det…”

Men J sov såklart. Han skulle kunna sova genom en jordbävning!

Medans han snarkade på förklarade jag för AK att det var farsdag och vi skulle ge J hans paket idag. Ivrigt sprang han genast för att hämta det och med ens förstod jag att det skulle vara slutsovet för den lilla pappan.

”Pappas paket!” skrek han förtjust när han kom tillbaka med det i högsta hugg.

Han hade även passat på att styla sig själv genom att sätta på sig lill’syrrans rosa lilla pälsmössa.

”Vad snygg du är!” sa jag som gärna vill uppmuntra hans och därmed vårt gemensamma intresse för kläder och mode.

Jag gillar att han liksom kör sin egen stil men ändå med en viss modekoll. Lite som Lenny Kravitz.

(BTW: Josefin Crafoord – radioprataren och programledaren – tycker att J liknar Kravitz! Jag kan inte säga att jag ser det, men efter J kan nog Kravitz vara den hetaste. Så jag har inte argumenterat emot).

Hur som helst, tillbaka till farsdag.

”Pakeeeeeeet, ditt paket pappa. Hallå!” hojtade AK.

J rörde inte en min.

Sonen bestämde sig då för att banka paketet i pappas huvud. Det fungerade.

”Du vaken!” jublade han då J sömndrucket öppnade ögonen.

”Ehm… Grattis på farsdag?” sa jag tveksamt.

På förmiddagen besökte vi sedan min pappa med en blomma och non stop.

Jag och min pappa ♥

Jag har nu nästan återhämtat mig från nattens bravader, nästan…
Kidsen har i alla fall somnat och J har gett sig ut för att svänga sina lurviga. Själv sätter jag mig nog och målar eller kanske tar en tidig kväll och kryper ned i sängen. We’ll see…

För er som inte vet innebröden av att ”svänga sina lurviga”…

Idag mår jag EJ okej..!

Men jag har bara mig själv och skylla. Eller nja, mig själv, mina lovely single ladys och alldeles för många drinkar ;)

Det blev en grym kväll, som vanligt vid utgång med tjejerna. Man kanske skulle tro att frugorna som precis kommit hem från sin festresa skulle ta det lite lugnt, men nej nej…

Jag tror vi betade av fyra-fem ställen tills det inte längre fanns något som var öppet. Vid den tidpunkten var jag lagom trött och lullig och ville egentligen bara hem till min älskling. Men på något sätt lyckades Nate och Angie charma vår designated driver Baran att skjutsa oss till Solna då de absolut var tvungna att käka hamburgare just där och just då.

Några hamburgare och sjuka samtal senare styrde vi tillslut hemåt så att jag kunde trilla innanför dörren och ned i säng.

De hungriga nattugglorna Nate & Angie. 

På morgonen vakande jag av att jag inte kunde andas då jag låg med näsan hårt intryckt mot J.

”Varför ligger du så nära?!” muttrade jag.

”Ja jag vet inte. Varför ligger du på min plats?” sa han.

Tydligen hade jag kärlekskrankt krupit nära men sedan däckat på hans kudde.