♦ Vista Fashionhood

Vissa saker förstår ni dudes bara er inte på!

Som tillexempel hur vi tjejer kan öppna en fullproppad garderob och börjar slänga ut det ena plagget efter det andra för att sedan uppgivet konstatera att det finns INGENTING att ta på sig!

Eller hur vi kan gå och köpa oss ett par svindyra skor som vi förmodligen kommer få blödande skavsår av, men som vi ändå tycker skulle passa SÅ bra för en helkväll på stan.

Eller hur vi kan rynka på näsan åt de där FRUKTANSVÄRT fula silver shortsens i modetidningen, men två veckor senare då trenden tagit fart gå och köpa oss ett par likadana i guld.

Så efter att ha rynkat på näsan åt dessa FRUKTANSVÄRT fula shorts från Topshop undrar jag nu om jag inte bara MÅSTE gå och köpa mig ett par..?

Dudes, förstår ni??

Vad håller vi på med allihop?

Folk snackar skit om varandra till höger och vänster, även vänner.

Och att kritisera sönder någon som man inte ens känner är inte heller något konstigt.

Det kan vara allt från hårfärg, klädval eller livsstil.

Jag börjar tröttna!

Ska försöka ta efter min son istället. Han pratar också om allt och alla, men i positiv mening.

Bara under promenaden till dagis gav han komplimanger till tre främlingar.

En liten kille som han tyckte hade snygg keps och en mamma som han tyckte var stark då hon hade två kids i barnstol på cykeln. När sedan en kille på skateboard kom och snabbt körde förbi oss blev AK som i extas.

”Wow, vilken häffig kille!” utbrast han högt så att killen på skateboarden vände sig om och skratta.

Vilken glädjespridare!

Så kom igen, vi sprider lite kärlek istället!

Ja, igår kväll var det alltså tänkt att jag skulle komma över och hjälpa Angie att packa inför sin resa.

Jag var först bortbjuden på middag, men så fort jag kom hem slängde jag iväg ett SMS och sa att jag var på väg över. Framme vid porten ringer jag Angie då porten är låst. Inget svar…

Jag väntar fem minuter, ringer igen. Inget svar nu heller! Så jag skickar ett SMS till som jag inte heller får svar på! Nu började jag bli lack och börjar rastlöst vandra fram och tillbaka utanför porten. Jag upptäcker då att grannarna bredvid är ute på sin tomt och stirrar konstigt på mig.

Men jag väntar och väntar…

Efter tjugominuter utan svar har jag gått från att vara irriterad till att bli rejält orolig.

Sedan skenar min fantasi totalt! Klart att de där stirrande grannarna har något med Angies mystiska försvinnande att göra. Plötsligt upptäcker jag att grannarna håller på att elda något, vilket i sig bara är skumt att göra mitt i natten. Sedan ser jag hur en av dem släpar iväg en stor sopsäck.

Jag ringer panikartat ännu en gång, utan svar. Så vad kan jag göra?!

Jag skickar ett sista SMS och börjar sedan uppgivet vandra hemåt med en klump i bröstet.

Hemma terrar jag Jonas med mina farhågor, men han tycker bara att jag har en väldigt bra inbillningsförmåga.

Tio minuter senare ringer min lur – Angie!

Hon var inte ett dugg bortrövad, utnyttjad eller ens en gnutta stympad. Nej bara virrig som vanligt och uppenbarligen redan packad och klar!

Men jag var ganska snabb på att förlåta henne och gick tillbaka för att hänga med henne och systrarna en stund. För det är inte säkert att vi hinner ses något mer innan hon åker – snyft!

Jag har blivit solbränd =)

Eller ja, bränd i alla fall… Men yeah, första färgen!

Fast nu när jag tittar efter ser jag att det inte direkt är någon härlig gyllenbrun färg utan mer röd eller starkt grisrosa färg, då med en härlig kontrast av de vita ränderna från banden på linnet.
Ja men herrgud, nu ser jag! Jag ser ju ut som en polkagris!!

Humm… Glöm detta inlägg, jag tar tillbaka min smilegubbe och mitt ”yeah”!

Efter mycket om och men bestämmer vi födelsedagbarn oss för att det kanske är något att fira det där med att vi fyllt år ändå. Ja, fest ska vi ha!!

Fast våra storslagna planer går såklart i kras då jag blir sjuk och sängliggandes hela veckan innan, Jonas är totalt utmattad efter att ha få varit lektant för våra galna kids under den tiden och Angie jobbar ihjäl sig för att ha råd med sin New York resa.

Men detta stoppar inte Prosit, Trötter och Toker. Nejdå, vi står fast vid att vi ska lyckas styra upp något. Men det lyckas vi såklart inte. Inte ens en middag hinner vi slänga ihop…

Men tack vare våra sköna homies som kom blev det en bra kväll ändå, även om ”fest” kanske är att ta i.

Så tack, tack för att Ni styrde upp Vår kväll ;)

Nästa gång blir det trerätters, med giftbags och live uppträdanden – vi lovar!

Svar; ingen!

Jag minns då lediga dagar betydde sovmorgon, no more…

Fast då man motvilligt tvingats upp ur sängen av de morgonpigga kidsen och fick se att solen lyste blev man på ganska bra humör ändå och det verkade ha samma effekt på resten av familjen.

Sonen meddelade lyckligt att han skulle till dagis och måla bajskorvar med sin bästis – hans egna ord.

Det är tydligen livet då man är tre år.

Jonas sa lika lyckligt att han hoppades spendera sin lediga dag på ballen (balkongen) – hans egna ord.

Tur att dottern i alla fall pratar så man förstår.

Visserligen kan hon bara tre ord – mamma, pappa och haffla!

Men jag kunde inte ha sagt det bättre själv för ikväll är det kidsen som får vara hos barnvakt, vilket betyder HAFFLA för mamma och pappa!

Att det inte blivit någon bloggning från min sida på ett tag har sin förklaring.

Jag har nämligen legat i totalt horisontellt läge i några dagar – och inte på det bra sättet!

Nej, för just som kidsen blivit friska från sin magsjuka då smittades jag. Så denna födelsedag (igår) var ingen höjdare för min del.

Men nu är det snart helg och jag börjar få tillbaka livslusten – dags att ta igen lite firande!!

Är ni på?!

För jag kanske börjar bli gammal nu, men baby, I was born to be wild!

Jahapp då har alla här hemma blivit sjuka, så något galet födelsedagsfirande för Mr J blir det inte (denna helg). Jag får väl parta för mig själv – snacka om privat fest!

Den ”rockliga” stilen med skinnjackor, nitar och döskallar har hållit i sig ett bra tag nu. Tror ni den håller en säsong till?

Det hoppas jag i alla fall, för jag har precis klickat hem ett par heels med både döskallar och nitar, som jag blev barnsligt förtjust i.

Nu längtar jag bara tills det blir lite varmare ute så man kan börja använda skor med öppen tå. Till min födelsedag om en vecka skulle inte vara helt fel, tack!

Du där! Vi vet ju att du läser vår blogg! Så varför inte lämna en kommentar, vare sig det är en åsikt eller bara en hälsning! Varför så blyga homies??

Tack för hyllningen Angie! Men det var så lite så – That’s what firends are for!

Luv ♥

Efter som både jag och Angelica och dessutom Mr J är aprilbarn kan jag ju inte annat än konstatera att aprilbarn och kanske framförallt vädurar är något utöver det vanliga! Eller vad säger ni?

Några andra vädurar ni säkert känner igen…

Å sist men inte minst de tre viktigaste;)
(Hur mycket fyllde vi när den här bilden togs..? Tolv..?!)

Hela helgen har Jonas jobbat ihjäl sig med jouren (igen) för att vi ska få ihop pengar till att kunna uppfylla bland annat våra bröllopsplaner.

Så imorse ringde Jonas tidigt, vilket han sällan gör för han vet vilket stök det brukar vara här hemma då.

”Har du kollat Facebook?” frågade han.

”Nej..!” skrattade jag som troligen är världens sämsta ”Anisktsboks”-användare.

”Jessica har tipsat oss om ett TV-program som sponsrar par med deras bröllop!” sa han.

”Va gulligt! Men du och jag? Gifta oss på TV..?!”

”Ja! Gifta på TV!” jublar Anton Kingston bredvid mig i soffan.

Hela vägen till dagis var det som om jag hade en A(I)K hejarklack med mig.

”Gifta, gifta, gifta oss! TV, TV, TV!” hojtade AK om och om igen.

Detta tåls att tänka på…

Dagens låt är därför dedikerad till min galna fästman och till Jessica som sponsrar hans galna beteende.

I wanna love you and treat you right;
I wanna love you every day and every night:
We'll be together with a roof right over our heads;
We'll share the shelter of my single bed;
We'll share the same room, yeah! - for Jah provide the bread.

Is this love - is this love - is this love
Is this love that I'm feelin'?
Is this love - is this love - is this love
Is this love that I'm feelin'?
I wanna know - wanna know - wanna know now!
I got to know - got to know - got to know now!

I'm willing and able,
So I throw my cards on your table!
I wanna love you - I wanna love and treat - love and treat you right;
I wanna love you every day and every night:
We'll be together, yeah! - with a roof right over our heads;
We'll share the shelter, yeah, oh now! - of my single bed;
We'll share the same room, yeah! - for Jah provide the bread.

Is this love - is this love - is this love

Ja så var det första april, och ni vet väl vad det innebär? Att man ska luras…

Jag lurade Mr J så fort vi vakande med att säga att vårt drömhus som vi spanat in låg ute för försäljning, för samma pris som vår nuvarande lägenhet… Han nappade direkt, så jag var tvungen att spinna vidare. Så jag drog på att de även hade spa i källaren, biljardhall en graffitivägg, pool på tomten och sju sovrum. Men när han satte igång datorn och var på väg att ringa banken kände jag att det kanske var dags att säga som det var.

Nu vill han inte bo med mig överhuvudtaget…

Det dumma med att dra mitt aprilskämt så tidigt på morgonen var också att jag sedan gick på helspänn hela dagen och bara väntade på att han skulle försöka ta revansch och lura mig… Å jag hatar att bli lurad!

Så jag valde att inte tro på ett enda ord som han sa!

På förmiddagen åkte vi och shoppade lite medan apan var på dagis. Jag flängde som vanligt fram och tillbaka, Tilde slagga och Jonas himlade med ögonen.

”Du, du har en snorkråka som hänger ut som du kanske borde ta bort”, sa Jonas när vi gick mellan två butiker.

”Om det där är ditt försök till aprilskämt så var det de sämsta någonsin!” sa jag som självklart inte gick på det.

Man har väl sin stolthet!

Jonas himlade med ögonen på nytt och vi gick vidare.

Bara det att när vi senare är på väg hem ser jag i backspegeln att jag visst har en bobba hängandes ut från ena näsborren. Hett!

Nu vet jag inte vart jag har min stolthet…

Hälsningar från Bobban från Bromma a.k.a
 

Å vad jag längtar till det blir vår och varmare väder…
Var och fönstershoppade med syrran idag och hittade en massa som skulle passa fint i vårdgarderoben. Pumps med öppen tå och tunna långa fladdrande klänningar.
Jag hittade även plagget som förmodligen kommer bli min favorit under våren och sommaren 2011
– Mini rompers!

1. BikBok
2. Urban Outfitters
3. Forever21.com
4. Asos.com
5. Urban Outfitters
6. HM

Angry bird… Är det bara jag som lackar på folk?!

Kul när man spelar själv kanske, men försök ha en konversation med någon som inte kan ta blicken från sin iphone för de där jäkla fåglarna.

”Mmm, jaa…” får man till svar på allt.

Så för en gång skull är jag helt för djurplågeri, jag röstar för massmord på de förbannade fåglarna!!

Hälsningar från en angry
  

Angie du är så klok för att var en tok!

Får jag spinna vidare på vår teori om saftey card och gamalt bagage?

Jag tror absolut att man lär av sina tidigare misstag. Men att döma folk efter minsta lilla eller inte våga lita på någon alls är nog ett större misstag.

De flesta säger att de vill ha den där perfekta partnern, men faller för en badboy. Sedan klagar man på hur han är. Ser man honom prata med en annan tjej blir han dumpad på en gång och själv går man och ringer den där andra killen som man hela tiden har haft kvar numret till.

Antigen gillar man män i mängder (inget fel med det!) eller så kanske är det av rädsla för att bli sårad som man inte vill satsa allt på ett kort?

Så tillbaka till där jag började… Kanske ska man inte leta efter den där perfekta partnern utan leta efter någon som är som du… Han som kommer falla head over heels för dig trots att varken han eller du är felfria. För vi är inte perfekta, i alla fall inte vi spännande tjejer ;)

Men det gäller att våga ge honom en chans!

Så kasta tillbaka dina safty card i kortleken så kommer du snart vinna en Kung istället. (Om det är det du vill..?!)

I did, men vi sårade varandra duktigt innan vi vågade bli lyckliga!

Är ni som jag hemma en fredag som denna så rekommenderar jag att slå på kanal 11.

Dokumentär om Petter – Mikrofonkåt. Check it out!!

Klipp från Rumble of the Kings i höstas där Petter och September gästa - grymt!

Angie kom över på middag och Cosmopolitans…

”Du som kan lite om allt. Vilken låt är det här?” var det första hon sa.

Och så började hon nynna med sin ljuva stämma… Å så ljuv den var!

”Ba-baba-da-ba-daba-ba-daa cuz I like it, I like it!”

Å jag visste direkt! Gör inte ni?

På riktigt kände jag faktiskt igen melodin och vilken låt hon menade, men tydligen visste jag lite för lite om allt!

”Nej, men sjunger dom inte; Oh, da-bada-ba-daba-doo bithes and hoes!” trodde jag.

WTF nu satt vi som två dårar och kunde inte tänka på något annat än den där jäkla låten…

Envisa som vi är började vi googla, kolla på youTube, till och med ringa runt. (Trevligt att ni svarar!!!)

Bara en stackars sate blev lika besatt av att hitta låten som vi (eller ja, två, men Natta hon var inte mycket till hjälp – dåligt!).

Vilket var ännu mer irriterande var att det var den stackars saten som tillslut ”körde skeppet i hamn” som Angie uttryckte det. Ja, hon pratar faktiskt sådär!

Hursom, här har ni den, era satar!

För att gottgöra oss tjejer för den uteblivna snowboardåkningen blev vi idag bjudna på en shoppingtur.

För min del blev det tre par nya vår/sommarskor.