Packad å klar!
Ja, igår kväll var det alltså tänkt att jag skulle komma över och hjälpa Angie att packa inför sin resa.
Jag var först bortbjuden på middag, men så fort jag kom hem slängde jag iväg ett SMS och sa att jag var på väg över. Framme vid porten ringer jag Angie då porten är låst. Inget svar…
Jag väntar fem minuter, ringer igen. Inget svar nu heller! Så jag skickar ett SMS till som jag inte heller får svar på! Nu började jag bli lack och börjar rastlöst vandra fram och tillbaka utanför porten. Jag upptäcker då att grannarna bredvid är ute på sin tomt och stirrar konstigt på mig.
Men jag väntar och väntar…
Efter tjugominuter utan svar har jag gått från att vara irriterad till att bli rejält orolig.
Sedan skenar min fantasi totalt! Klart att de där stirrande grannarna har något med Angies mystiska försvinnande att göra. Plötsligt upptäcker jag att grannarna håller på att elda något, vilket i sig bara är skumt att göra mitt i natten. Sedan ser jag hur en av dem släpar iväg en stor sopsäck.
Jag ringer panikartat ännu en gång, utan svar. Så vad kan jag göra?!
Jag skickar ett sista SMS och börjar sedan uppgivet vandra hemåt med en klump i bröstet.
Hemma terrar jag Jonas med mina farhågor, men han tycker bara att jag har en väldigt bra inbillningsförmåga.
Tio minuter senare ringer min lur – Angie!
Hon var inte ett dugg bortrövad, utnyttjad eller ens en gnutta stympad. Nej bara virrig som vanligt och uppenbarligen redan packad och klar!
Men jag var ganska snabb på att förlåta henne och gick tillbaka för att hänga med henne och systrarna en stund. För det är inte säkert att vi hinner ses något mer innan hon åker – snyft!
