Apropå grönt ;) Checka in det här!
För ett tag sen spanade jag in den här sköningen, men pris lappen var lite väl mycket.
Från: By Malene Birger
Men sedan hittade jag den här! som nästan faller mig mer i smaken! Synd bara att jag har satt shoppingförbud på mig själv =(
Från: Nelly.com
Puff puff on the Bus..
Så var även denna arbetsdag slut. Efter en dålig vecka på jobbet så var det skönt att äntligen sätta sig på bussen hem.
Och tydligen var det inte bara jag som har haft en hård dag och kände att lite avkoppling var förtjänt.
För vad händer, jo när jag går på bussen, som första passagerare, så känner jag hur busschauffören, och hela bussen stinker weed!!!
Jag tänkte, fuck it, jag vill bara hem, och antagligen hon oxå så jag hoppar på bussen.
Allt var cool, tills hon en gång nästan kör av vägen!
När sedan "Candle in the wind", ni vet låten som Elton John dedikerade till Princess Diana efter att hon dött i en bilolycka kom på radion kände jag liiite smått en panik börja växa.
Men det var snart dags att gå av, jag är hemma, allt är lugnt, och jag tänkte snart börja min avkoppling.
Chips, och min nya serie, The killing.
Trevlig kväll, och kom ihåg att lukta innan ni börjar er nästa busstur ;)
Over and out.
Inte ens sjöjungfrur är nöjda med det dom har, lite nattmusik gott folk =)
Vi klagar på våra armar, ben, för stor rumpa, för små bröst, för stor näsa, för kort för lång, jag kan hålla på i evigheter.
Men tänk er att vara Ariel, och inte ens ha ben! Det ni.
Wooooooowwwww
Okej, jag vet att jag håller på och tjatar om min svarta lång klänning med slits, men jag säger bara, att den kan nu hålla sig borta för alltid, för woooow, den här är jag kär i, and nothing can compete with my new Love!
Den påminner mig på något sätt, om i "Den lilla sjöjungfrun" när hon kommer upp ur havet, och allting bara glittrar =)
Från: Kaufmanfranco
Livet är ingen dans på rosor, men det svänger som faan!
Jaaa, är det inte det ena så är det det andra. När hjärnskakningen känns ok och man får börja använda datorn igen, vad händer... Datorn slutar att fungera!!! Ibland blir jag gaaalen på mig själv!
Och vad händer igår, jo mitt visa kort som försvann för ett tag sen, som jag var helt övertygad om att jag tappat, visade sig ligga i min strumplåda! Där jag även hittade min pojkväns internet dosa, som jag oxå trodde att han måste ha tappat..
Han skyller på mig, jag skyller på.. Ja jag skyller på någon annan, för varför skulle jag med flit lägga viktiga saker i en låda med strumpor??
Men jag har i alla fall börjat träna igen, vilket jag just nu lider av... Gud vilka problem hörrni!
Och ännu ett problem är att jag fortf inte hittat den svarta långklänningen med slits som jag tänker ha på mig när jag firar min fördelsedag!!! Någon som vet vart jag kan hitta en??
Som sagt, mitt liv är ju inte riktigt alltid en dans på rosor, men det svänger som fan, med eller utan klänning!
Smärtsam film tack!
Apropå, heartbreaking. Filmer. Scener, som helt enkelt är heartbreaking, som får en att faktiskt känna hur det känns att bli krossad.
Bara SATC har ju typ tuuusen scener!
En av dom utan tvekan värsta, blomscenen när Carrie och Big ska gifta sig.
Så jag har valt ut några filmer som utan tvekan får en att känna smärta.
Sex and the city- The movie
PS I love you
The Notebook
Höstlegender
Braveheart
Pearl Harbour
Twilight
Remember me
Borta med Vinden
Tretton
Svinalängorna
Är det någon som tycker att jag missat nån säg gärna till. =)
Angie VS Hjärnspökena.
Alla är vi någon gång osäkra, alla är vi någon gång misstänksamma, alla har vi hjärnspöken, alla vi som har varit i ett förhållande, eller har ett förhållande har någon gång issues, vi är svartsjuka, griniga, och kanske ibland, en gnutta dramatiska.
Och det är helt ok, så länge man inte tar det till en högre nivå.
Och jag har en känsla av att jag ibland gör det, jag vet inte om just jag kanske kollat lite för mycket på CSI, men utöver utfrågningen, hade jag bara haft mitt eget lilla CSI kit så hade jag gått loss ordentligt!
Dna prov, fingeravtryck,you name it!
Så,vad är det egentligen som gör oss så osäkra på det vi har?
Svaret är väldigt enkelt. Vi är alla rädda för att bli sårade, igen.
Varje gång något påminner en om tidigare dåliga erfarenheter så hugger vi direkt.
Och om jag ska vara ärlig tror jag att ens gamla hjärnspöken aldrig kommer försvinna helt, utan det handlar nog bara att lära sig att skilja på bra och dåligt, och inse att alla inte tänker likadant, och i mitt fall, att alla män inte är svin som förr eller senare kommer krossa mitt hjärta.
Och nu, när jag hittat någon som är helt underbar, kärleksfull, helt enkelt en bra man, så känns det ju jävligt dumt att förstöra det genom att själv vara ett svin som bara går och väntar på att han ska fucka upp.
Så, slut på förhörsmetoderna, slut på alla misstankar, för hur det än är, och hur det än blir, så är jag lycklig just nu, och har inga planer på att ändra på det.
Over and Out
