Angie VS Hjärnspökena.
Alla är vi någon gång osäkra, alla är vi någon gång misstänksamma, alla har vi hjärnspöken, alla vi som har varit i ett förhållande, eller har ett förhållande har någon gång issues, vi är svartsjuka, griniga, och kanske ibland, en gnutta dramatiska.
Och det är helt ok, så länge man inte tar det till en högre nivå.
Och jag har en känsla av att jag ibland gör det, jag vet inte om just jag kanske kollat lite för mycket på CSI, men utöver utfrågningen, hade jag bara haft mitt eget lilla CSI kit så hade jag gått loss ordentligt!
Dna prov, fingeravtryck,you name it!
Så,vad är det egentligen som gör oss så osäkra på det vi har?
Svaret är väldigt enkelt. Vi är alla rädda för att bli sårade, igen.
Varje gång något påminner en om tidigare dåliga erfarenheter så hugger vi direkt.
Och om jag ska vara ärlig tror jag att ens gamla hjärnspöken aldrig kommer försvinna helt, utan det handlar nog bara att lära sig att skilja på bra och dåligt, och inse att alla inte tänker likadant, och i mitt fall, att alla män inte är svin som förr eller senare kommer krossa mitt hjärta.
Och nu, när jag hittat någon som är helt underbar, kärleksfull, helt enkelt en bra man, så känns det ju jävligt dumt att förstöra det genom att själv vara ett svin som bara går och väntar på att han ska fucka upp.
Så, slut på förhörsmetoderna, slut på alla misstankar, för hur det än är, och hur det än blir, så är jag lycklig just nu, och har inga planer på att ändra på det.
Over and Out
WORD!
Postat av: Miss lokatt
hi hi hi helt underbart!
