♦ Shop-and-go
Vår familj har slutat med att storhandla. I alla fall tre fjärdedelar av vår familj. Vilket har lämnat mig ensam med ansvaret att veckohandla mat, blöjor etc.
Detta beror främst på att killarna inte kan hålla sams.
Själv är jag en sådan shopoholic att jag till och med tycker det är roligt att gå och handla mjölk. Därför tog jag villigt på mig uppgiften att själv handla idag medan J passade kidsen.
Men hör på det här…
Inte nog med att ”veckohandling” i sig ger vuxenpoäng, hur många poäng blir det inte av att jag kör Shop-and-go med en sådan där liten scanner (eller ”blippare” som vi döpt dem till)?
Så lätt och så slipper man stå i kö vid kassan – I love it!
Fast lite nervös gör det mig också. För tvärtemot vissa som utnyttjar systemet felaktigt och inte ”blippar” alla varor, måsta jag säkerställa flera gånger om att jag fått med allt.
Värst är det när man blippar en vara och scannern ger ifrån sig en kraftlös signal och på skärmen visar texten ”varan kan inte hittas, visa i kassan”.
Är det något jag verkligen vill ha måste jag alltså lägga denna pryl i min vagn ”utan att betala” tills jag kommer till kassan. Plötsligt slår hjärtat lite snabbare och jag blir lätt paranoid. När som helst kommer säkert en väktare och hugger tag i mig.
”Hörru du lilla morsan, vad tror du att du håller på med”, kan jag tänka mig att de skulle säga.
Sedan för de mig till något hemligt förhörsrum där de kör klassikern badcop och goodcop tills jag bryter ihop och erkänner.
”Ja, det var jag! Jag blippade inte blockljuset!”
Sedan tar det en bild av mig där jag ser ovårdad och full ut. Inte för att jag skulle ha druckit utan för att det hör till ett riktigt mugshot att se full ut.
Sedan printar de ut bilden, stort, och sätter upp den utanför affären med ett stort rött kors över och med texten ”snattarmorsan”.
Stackars mina barn, de kommer bli retade och vi tvingas flytta…
Fast jäkla smidigt är det förståss med det här Shop-and-go.
Inte särskilt mycket gangster kvar i mig verkar det som...
Läs hela inlägget här.
