Rasism rakt utanför min dörr
På något sätt hade jag hoppats att folk efter detta katastrof val skulle vakna upp och förstå att vi måste sluta vara så fördomsfulla.
Fördomar och främlingsfientlighet, som jag naivt inte trodde existerade i min närhet. Men så imorse stötte jag på det utanför min dörr, bokstavligen.
För när jag är på väg ut från vår lägenhet med kidsen står en äldre herre och bankar kraftigt på dörren till lägenheten mittemot.
”Öppna ditt kräk!” skriker han.
”Vad är det som händer?” frågar jag.
”Jag bor i lägenheten här under och för andra natten i rad har jag hållits vaken på grund av skriken som kommer från den här lägenheten. Jag är gammal och sjuk och behöver min sömn. Att föra sådant liv nattetid är oacceptabelt!” sa mannen upprört.
”Jo visst, men vad är det för skrik du har hört?” sa jag som själv inte hade hört något.
”Ja, det är en man som skriker och en kvinna som gråter. De håller på i flera timmar och nu får det vara nog. Jag vet att de är där inne men han är ett fegt kräk som inte vågar komma ut!”
Jag upptäckte att knappen till ringklockan hade petats loss så att det inte gick att ringa på och med ens växte min oro för kvinnan.
”Ja, jag är inte förvånad för han är en sådan där utlänning!” sa mannen som stod mittemot mig.
”Ursäkta?” sa jag.
”Ja en utlänning, du vet hur de är!”
”Jag har många vänner och även familjemedlemmar som härstammar från andra länder. Men vad är det du försöker säga och hur är det relevant?” sa jag förargat.
”Ja du vet utlänningarna de slår sina kvinnor. De gör inte en svensk karl!”
Jag kände hur jag var nära att explodera, men behärskade mig eftersom jag hade Kingston och Noelle på varsin arm.
”Du dina fördomar tänker inte jag låta dig stå och spy ut över mina barn. Idioter finns det överallt både i Sverige och i resten av världen. Jag tycker du ska gå härifrån och för kvinnans skull tycker jag du ska låta polisen sköta det här” sa jag och gick förbannad därifrån.
När jag kommer tillbaka efter att ha lämnat Kingston på dagis (vilket säkert tog 40-50 minuter). Står mannen kvar.
”Ditt förbannade kräk öppna! Jag ska se till att du utvisas!” skriker han genom nyckelhålet.
Mina föräldrar har lärt mig att man ska respektera de äldre, men i det här fallet fanns det ingen möjlighet för mig att göra det.
”Du får ta och gå härifrån nu innan jag ringer polisen på dig! Uppenbarligen kommer han inte öppna och om kvinnan är där inne är hon förmodligen livrädd för dig också vid det här laget!”
”Jamen du vet de där utlänningarna de har inget vett. Jag ska se till att de blir vräkta de ska ut från det här huset! De ska ut från det här landet! Allihop!” skriker gubben.
Det är sällan jag blir mållös, nästan aldrig faktiskt. Men jag visste inte vad jag skulle säga.
”Gå härifrån…” fick jag tillslut fram.
”Va?” sa gubben.
”Jag sa, gå härifrån!” sa jag så högt som jag vågade utan att skrämma Noelle.
Så gubben gick. Kvar stod jag och skakade av ilska och det tog en lång stund innan jag ens kunde förmå mig att öppna dörren och gå in till mig.
Resten av dagen har jag oroligt gått och tittat ut genom nyckelhålet. Orolig för kvinnan som påstås vara där inne. Orolig för att den rasistiske grannen skulle komma tillbaka.
Men ingenting… Ingenting! De gör mig nästan bara ännu mer orolig. Vad gör jag nu?!
Jag skäms att vara svensk i dessa tider!!
Det värst är att idioten tycker sig ha rätt att skrika sådär bara för att han TROR att en kvinna blivit misshandlad där inne.
Och jag kan säga rakt av att det finns svin som slår kvinnor från alla nationaliteter, även svenkskar! Jävla rasist!
Nä vet du vad det värsta är. Att det inte ens handlar om oron för kvinnan utan hans sömn! Därför är han arg i första hand!!
